Briljant medieanalys

I en krönika i Dagens Industri (38/07) skriver Jan Gradwall om en intervju med Bruce Springsteen i Rolling Stone. Bruce säger att när han första gången hörde Dylans "Highway 61 revisited" var det som om "någon plötsligt ryckte bort skynket" - "a life stopping moment". Springsteens poäng är att The Daily Show med Jon Stewart spelar en motsvarande roll för dagens unga: "Han avslöjar inte bara Amerika utan spridningen av information och hur den förvrängs. Att lära sig se igenom sådant borde vara ett ämne i skolan."
Jan Gradvalls slutsats är på pricken:
"I en tid när allt fler nyheter har en dold avsändare, i en tid när både politiker och företag medietränas, är det nödvändigt att även läsarna och tittarna får samma möjlighet. Vi behöver en kurs i medieanalsy som är precis lika underhållande och smart och fräck som Jon Stewarts. Eller Bob Dylans."

Lars-Olof och Lars-Olov

Efter den borgerliga valsegern fick Lars-Olof Pettersson sparken av regeringen. Han var tillsatt som utredare av trygghetssystemen för företagare. Lars-Olof har jobbat i regeringskansliet, på Byggnads och sedan många år driver han ett konsultföretag. Häromdagen förklarade näringsminister Maud Olofsson att anledningen till att han fick sparken var att "Han kunde ingenting om företagarnas villkor". Vidare påpekade hon att han arbetat på SEKO som valledare.
Aftonbladet berättade igår att det rörde sig om en förväxling. Det rörde sig om en annan person som stavar ett likalydande namn så här: Lars-Olov Pettersson. Han jobbade förvisso på SEKO. Men var inte statlig utredare.
Pinsamt, var ordet.
(Vilket påminner mej om när en kvällstidning sökte Peter Nygårds på Föreningssparbanken (nu Swedbank) för en kommentar om den inbjudan banken skickat till dåvarande finansminister Bo Ringholm till en konferens i Portugal som råkade sammanfalla med Sveriges matcher i nämnda land under fotbolls EM. Den riktige Nygårds satt på ett plan och gick inte att nå. Istället fick tidningen tag i en annan Peter Nygårds som vitt och brett talade om att hela konferensen var en coverup för att Ringholm skulle kunna titta på fotboll i Portugal. Uppgifter tidningen tryckte. Det var ganska pinsamt, det också.)

Gordon Brown ligger illa till

Det är för tidigt att döma ut Gordon Brown och labourpartiet. Men efter en succéstart har det mesta fått fel. Kanske får Brown nu betala för en uppdämd trötthet med labour efter mer än tio års maktinnehav. Det började med att Brown tvekade om att utlösa nyval tidigare i höstas. Opinionssiffrorna började dala och de konservativa återtog något av inititativet. Sedan har Brown pressats hårt. På grund av skattemyndigheterna som slarvat bort oändligt många dokument. Och på grund donationer till partiet som inte rapporterats som sig bör. Partisekreteraren avgick omedelbart. De konservativa tidningarna skriver som väntat att Browns regering "might be as good as dead".
Och internt finns spänningar mellan blairister och browniter, trots allt skillnaden dem emellan inte är större än differensen mellan Pepsi Cola och Coca Cola. Nyligen tillrättavisades den unge utrikesministern David Miliband av premiärminister efter att han hållit proeuropeiskt tal. Parallellen till sönderfallet under John Majors dagar i mitten av 1990-talet är uppenbar. Men i politiken är en vecka en lång tid och väljarna glömmer lätt gamla misstag och röstar i slutändan om framtiden.

Hotet mot samhället

Detta är en attack mot demokratin. Jag hörde det flera gånger under den senaste veckan efter bomddådet mot åklagaren i Trollhättan. Det är bara att hålla med. Men jag tror att hotet är mer vittomfattande än så. Den maffialiknande organiserade kriminaliteten oavsett om den finns inom olika MC-klubbar eller ej är också ett hot mot det sociala kapitalet i samhället i och med att den sprider skräck och bygger på hot mot människor, organisationer och företag. Detta är den stora faran för demokratin på lång sikt i och med att denna typ av kriminell verksamhet gör människor rädda. I det demokratiska civila samhällets ställe kommer de maffialiknande sammanslutningarna med sin inhumana hederskodex. Tilliten i samhället gröps ur. Och det är den tilliten som i slutändan gör demokratin stark.
Kampen mot denna brottslighet måste stå högt upp på den politiska dagordningen. Och inte minst vänstersidan måste engagera sig på detta område. För det är i slutändan vänsterns projekt som förlorar mark om vi kapitulerar inför dessa grupperingar. Eftersom vänsterns alfa och omega är demokratins idéer och politikens möjligheter.

Björn Lomborg i DN

Björn Lomborg är de marknadstroendes favoritforskare. Han spelar ner alla varningsrapporter. Samma dag som FN kom med ännu ett tydligt utspel och uppmaning om att världens politiker måste göra något nu! publicerade Dagens Nyheters ledarsida ännu en krönika av honom (16/11). Mot Kyotoavtalets krav på modesta och otillräckliga program ställer han klimatsmarta lösningar, som att sänka temperaturen i vår städer. I och för sig inte ointressant eller oviktigt. Men allt ställs i Lomborgs värld mot de övergripande lösningar som är helt nödvändiga:
"Medan kändisaktivister helt fokuserar på att minska koldioxidutsläppen kan vi göra mycket mer – och till en betydligt lägre kostnad."
Ingen omställning alltså! Lugnande besked. Inga stora krav på länder och politiker. Hans bok "Cool it" finns utgiven på SNS-förlag, ännu en bastion för denna förnekelseindustri. Det är som Gösta Rehn sa om inflationen: det är som att kissa på sig, varmt och skönt i början, men kallt och klibbigt ganska snart. Eller mycket, mycket varmt!

Ett efterföljansvärt löneexperiment

Låga löner, fattigdom och vidgade klyftor är inte direkt frågor som är på den stora politiska dagordningen i dag. Jag läste dock häromdagen ett intressant reportage i Dagens Industri. En facklig ledare kallade nyligen de låga lönerna i Italien för en "nationell nödsituation". Han får stöd från pastaföretagaren Enzo Rossi. Upprinnelsen var att han var trött på att familjens tonårsdörrar hela tiden ville ha mer pengar och var vana vid att få allt de pekade på. För att komma till rätta med detta skulle familjen leva på samma lön som de anställda, 1000 euro, det vill säga 9220 svenska kronor:
"Vi sparade på allt vi kunde. Jag körde scooter till jobbet i stället för bil. Jag avstod från goda viner och slutade röka. Vi köpte inga nya dvd eller cd. Två gånger tillät vi oss att gå ut och äta en pizza, men varje gång stack 500 kronor i väg som ingenting. När 20 dagar hade gått, var pengarna slut."
Experimentet var riktat till döttrarna blev en tankeställare om de anställdas löner: "Det var en oerhört obehaglig känsla att ha slut på pengarna. Det känns som om man har fastnat i benet och inte kommer loss. ... Vi beslöt att höja de anställdas löner, både för deras skull och för vår egen."
Ett efterföljansvärt löneexperiment!

Status Quo i Danmark

Hon kom in seminarielokalen i Bryssel som en stormvind och hennes tal var fyllt av den typ av förnyelseretorik vi känner väl från Londons think tanks. Detta var i december förra året. Peter Mandelson, Tony Blairs gamle förtrogne, presenterade den nyblivna ledaren för de danska socialdemokraterna Helle Thorning-Schmidt som den europeiska vänsterns nya stora hopp. Jag var själv inte särskilt imponerad. Hon höll ett effektivt anförande. Men det var fyllt av klyschor, utan någon inbördes logik.
Man kan säga att Helle flögs tillbaka från Bryssel till Danmark för att rädda den danska socialdemokratin. Lång kräftgång och ett mycket dåligt val 2005 bande väg för henne. Och om man jämför med hennes företrädare har hon varit en tuff utmanare av Anders Fogh Rasmussens och den borgerliga danska regeringen i den nyss avslutade valrörelsen.
Ändå är valet förstås ett bakslag. Socialdemokraterna till och med tappar ett par mandat! Styrkemässigt är det ett slags Status Quo. Socialistiskt Folkeparti ökar starkt men på Det Radikale Venstres bekostnad. Rörelserna är inom oppositionsblocket, som nu får en mer vänsterbetonad tyngd.
En möjlig förklaring är att den retorik som fungerade i Storbritannien inte omedelbart är gångbar i Danmark. Den nationalistiska och främlingsfientliga opinionen har inneburit borgerliga inbrytningar i klassiska vänsterfästen. Socialdemokraternas rörelse mot mitten verkar innebära att vänsterflanken övergetts. LO lägger sig inte i partipolitiken längre. Skillnaderna mot Sverige är tydliga.
Men Helle Thorning-Schmidt lär få en chans till. Ett ordförandebyte nu skulle kunna leda till ytterligare intern splittring. Hon framstår i det korta perspektivet som den samlande gestalten, presenterad med presidentiella ambitioner av det gamla folkröresepartiet. Men en intern debatt lär vänta. Ska partiet styra vänsterut för att vinna SF-väljare eller fortsätta på den inslagna mittenvägen med Helle som än så länge inte gett några väljarmässiga framsteg. De interna konflikterna är notoriska och återkommande i den danska socialdemokratin.
Läs mer på Dagens Arena.

Läs på Niklas Ekdal!

I dag skriver chefen för Dagens Nyheters ledarredaktion om den nya ledarsida som Arenagruppen lanserar på måndag. Den kommer att heta Dagens Arena. Nisha Besara är chefredaktör för sidan. Förutom mej själv kommer också Per Wirtén, Devrim Mavi, Katrine Kielos och Björn Elmbrant medverka.
Jag förundras över en del kommentarer från diverse högerskribenter i bloggsfären. Uppenbarligen är projektet på något sätt provocerande.
Och Niklas Ekdal välkommnar å ena sidan detta tillskott i debatten. Men skriver sedan att redan "innan projektet lanserats får man lust att säga emot".
Detta är synnerligen uppmuntrande!
Skälet till Ekdals invändningar är den dummy som ligger ute på nätet. Där finns en rubrik från en ledartext jag skrev i tidskriften Arena för ett halvår sedan. Niklas menar att detta är ett exempel på att "efter socialismens misslyckande är nu miljön murbräckan i kampen mot marknadsekonomin".
Det är nu en stark förenkling av min gamla text. Jag hävdade först och främst att planekonomin verkligen inte var något föredöme när det gäller miljön. Tvärtom. Men marknadsekonomin kommer inte i sig själv att hantera klimathotet. Och historiskt sett vet vi att det varit politiker, det civila samhället och miljörörelsen som satt press på beslutsfattare i staten och i näringslivet för att acceptera radikala miljökrav. Detta är också fallet idag, då utmaningarna är ännu större! Den religiösa marknadsfundamentalismen är lika vilseledande som en gång socialismens föreställningar om att alla problem löses genom att företagen förstatligas.
Läs på bättre Niklas Ekdal!

Här ligger artikeln för läsning:

http://www.arenagruppen.se/ag5/default.
asp?ID=2885&type=3&cat=arena&p=3

Perspektiv på rondellhunden

På väg till Istanbul och Arenagruppens intressanta studieresa läser jag Ingmar Karlssons bok "Europa och turken. Betraktelser kring en komplicerad relation". Jag läser följande: "I en svensk skolbok som trycktes 1795 betecknas islam som "den falska religionen som uppdiktades av den store bedragaren Muhammed, till vilken turkarna än i dag allmänneligen bekänner sig". Även sägnerna om hundturken bidrog till denna negativa bild. Hundturken påstods vara en människoätande varelse, till hälften djur och till hälften människa med hundhuvud och svans."
Ger perspektiv på den svenska striden om den så kallade rondellhunden.

På väg till Istanbul

Nu blir det lite bloggande från Istanbul. Fredag morgon går flyget. Arenagruppens studieresa innehåller en lång rad intressanta pass. Mer senare!