onsdag, april 30, 2008

Fotbollens ledarkris igen

Häromveckan skrev jag en en ledare på Dagens Arena om fotbollens moraliska kris. Den var kritisk till fotbollens bristande ledarskap i allmänhet och AIKs i synnerhet. I samband med derbyt mellan AIK och Djurgården inträffade en ny incident. Någon från Djurgårdens klack kastade in en öl i ett platsglas. Domaren Peter Fröjdfeldt avbröt matchen i någon minut och talade med tränare och deklarerade att om detta skulle fortsätta så skulle matchen komma att avbrytas, vilket inträffade när AIK mötte Hammarby. Sedan hände inget. Nolltolerans mot inkastade föremål är den enda möjliga hållningen.
Djurgårdens ledare stödde beslutet. Men paradoxalt nog kriserade AIKs tränare Rikard Norling beslutet: "Jag tror att alla kände att det var fel att bryta matchen". Bojan Djordjic fortsätter i känd stil: "Det var lite petigt av Fröjdfeldt."
Dag för nolltolerans mot undermåligt ledarskap i fotbollen och bland spelarna!

måndag, april 28, 2008

Från Ordfront till Timbro

Johan Norberg och Boris Benulic kommer i vår med en lite bok som avslöjar allt påstått fuffens med Naomi Kleins bok "Chockdoktrinen": Naomi Kleins Nakenchock. Exklusivt avslöjande om kjesarinnans nya kläder". Utan att ha läst boken är det lätt att göra några iakttagelser.
Det första är den sexistiska undertonen. Naken? Vid ett seminarium som Timbro anordnade skulle Norberg och Beulic "klä av" Naomi Klein.
Den andra är att Kleins bok är utgiven på Ordfronts förlag. En gång i tiden var Benulic marknadschef på Ordfront.

fredag, april 25, 2008

Kjell-Albin Abrahamssons politiserade journalistik

"Det är inte min uppgift att rekommendera eller avskräcka från platt skatt, min uppgift är att rapportera om vad som sker i mitt bevakningsområde, dvs. i Det nya Europa."
Ändå är det precis vad han gör: "Man kan kalla platt skatt för skattepolitiken Ryanair. Både i fallet platt skatt och Rynair var nämligen reaktionen från dysterkvistarna, hånarna, cynikerna och traditionalisterna vad den alltid har varit: Det går inte. Det gååår bara inte!"
Visst fungerar det. Men är det eftersträvansvärt? Bulgarien har en inkomsskatt på 10 procent. Tjeckien ligger på 15.
I Kjell Albin Abrahamssons föreställningsvärld handlar allt om att det Gamla Europa, understått något gammalt och mossigt, ska följa det Nya Europa i spåren. Inte ens ett mått av omsesidighet finns med i Abrahamssons kalkyl.
Det märkliga är att Björn Elmbrant regelmässigt brännmärktes från högerhåll. Men ingen kritiserar Kjell-Albin Abrahamssons politiserade public service-journalistik.

onsdag, april 23, 2008

Dubbla måttstockar!

Ulrica Schenström tackar nej till att träffa konstitutionsutskottet. Fredrik Reinfeldt säger att "väldigt mycket riktas mot en person som ju redan har fått dra stora konsekvenser av vad som hände". Folkpartisten Carl B Hamilton menar att en utfrågning vore en "mobbande kränkning av en kvinna".
Saken gäller ansvaret för krisberedskapen. Schenström var i egenskap av statssekreterare i Statsrådsberedningen högsta tjänsteman i regeringskansliet. Lars Danielsson hade samma ansvar och saken gällde även då krisberedskapen.
Då la den dåvarande opppositionen inga fingrar emellan.
Detta kallas dubbla måttstockar!

måndag, april 21, 2008

Håkan Arvidssons uppbrott

I min radikala ungdom på den halländska slätten utgjorde Lund där nere i söder en stor lockelse. Det var en annan värld. Och hade (tyckte vi) en lite mer spännande vänster. Lundavänstern var också tungt intellektuell Något vi unga socialdemokrater kände oss en smula avundsjuka på.
Nu läser jag Håkan Arvidssons bok ”Vi som visste allt. Minnesbilder från 1960-talets vänsterrörelse” (Atlantis) och kommer på att jag med åren blivit allt mer skeptisk till det intellektualiserade förhållningssättet till politiken och samhället som präglade den tidens vänster.
Håkan Arvidsson har skrivit en intressant bok om sitt unga radikala liv i den kommunistiska rörelsen. Han hade passerat de 35 innan han bröt med kommunismen. Boken är skrivet med eftertankens insikter. Egentligen är det en bok om ett intellektuellt uppbrott. Jag har läst några sådana böcker tidigare. Arvidsson går också igenom vänsterns teoretiska irrgångar i detalj.
När Håkan Arvidsson och Lennart Berntsson skrev boken ”Makten, socialismens och demokratin” runt 1980 skedde en definitiv brytning med de gamla kompisarna i vänstern. Det var en viktig bok eftersom den var en genomgripande tung teoretisk uppgörelse med leninismen. Den föranledde en bred debatt.
Vi unga SSUare kände att vi hade fått vår långa kritik av den kommunistiska vänstern bekräftad av två vänsterteoretiker inifrån just denna rörelse. De förde också fram en statskritik som passade in i hur vi tänkte då. Det var uppenbart att den statsmodell vi hade stått för fram tills dessa hade nått vägs ände. Vi sökte ett nytt socialistiskt svar. En förnyelse om man så vill. Det civila samhället blev ett begrepp som alla med rätta tvingades förhålla sig till.
När jag läste om boken häromåret fick jag en mer kritisk syn på den grundläggande analysen i boken. Den bekräftas av resonemangen i ”Vi som visste allt”. Boken ser staten i grunden en våldsapparat med byråkratiska kårer. Staten är ett hot. På sätt och vis utgår de även om de lämnat leninismen från en kommunistisk syn av staten.
Det faktum att staten är så mycket mer, framför allt att en välfärdsstat med ett helt annat innehåll än den traditionella borgerliga staten nu ingår i den offentliga sektorn. Och staten styrs ytterst av politikerna, av folkvalda och av ett demokratiskt system. Dessutom var och är den förankrad ute i landet i kommuner och landsting. Demokratin korrigerar den leninistiska kritiken av den reformistiska vänstern och dess förenklade syn på staten. Demokratin var också 60-talsvänsterns blinda fläck.
I en demokrati handlar konflikten och diskussionen i grunden om balansen mellan marknaden, den offentliga sektorn och det civila samhället. De står emellertid inte i ett konfrontatoriskt förhållande till varandra.

söndag, april 13, 2008

Henrik Brors

Henrik Brors överträffar sig själv i dag i sin kommentar till Fredrik Reinfeldts Kinaresan och debatten huruvida statsministern skulle nämna namn i samtal med de kinesiska ledarna. Maken till försvarstal får man leta efter. Skulle nog inte ens platsa på de riktiga ledarsidorna.
Dessutom tror jag han har fel i sak.
Brors poäng är han nu när han visade sig ta upp konkreta namn ha vunnit och varit mer modig än sina kritiker. De senare har glömt bort de "diplomatiska spelreglerna".
I så fall var det dåligt genomtänkt att inte från början deklarera sina avsikter före resan. Nu fick han dålig publicitet inför resan.
Och dessutom tillhör det i så fall inte de "diplomatiska spelreglerna" att ens berätta om det i efterhand.

fredag, april 11, 2008

Sveriges nya tredje världen-politik

För någon månad sedan skrev handelsminister Ewa Björling en frän artikel riktad mot olika biståndsorganisationer. Hon kritiserade dem för att bedriva en politik i strid med utvecklingsländernas intresse och ville att de skulle stödja alliansregeringens och EUs politik på de här områdena i stället. Forum Syd och Oxfam framställdes som ett hot mot de fattiga länderna!
Vad säger de själva? Häromdagen var Malcolm Damon på besök i Sverige och träffade Björling. Han är chef för Economic Justice Network i Sydafrika. Saken gäller förhandlingarna om frihandelsavtalet mellan EU och de afrikanska länderna som har havererat. I en intervju i Dagens Nyheter kallar Damon den svenska handelministern för arrogant:
"Ewa Björling hävdar att överenskommelser om investeringar kommer att gynna den ekonomiska utvecklingen i Afrika. Det tror jag inte ett dugg på. Vad sådana avtal kommer att främja är de europeiska företagen. Det handlar om att vinna marknadsandelar i Afrika."
Och Third World Network menar att Björlings utspel stämmer dåligt med bilden av Sverige som ett land som har en bra utvecklingspolitik gentemot fattiga länder.