tisdag, april 28, 2009

SSU och könspolitikens gränser

Kristina Lindholm har skrivit en intressant avhandling om SSU och könspolitiken. (SSU och könspolitikens gränser 1970 - 2000). Eller rättare sagt om avsaknaden av femnistisk medvetenhet. Avhandlingen skildrar en period om vilka jag själv kan ge besked ty jag var med. Man kan säga att politiken inom socialdemokratin dominerades av ett politiskt perspektiv som uteslöt ett genusperspektiv. Under min tid präglades debatten av vänsterns politiska dagordning som även spillde över på socialdemokratin och särskilt SSU.
Men när man tänker tillbaka på det är det förstås en smula märkligt att det inte fanns en stark feministisk diskussion inom SSU. Genombrottet sker egentligen först när den allmänna samhällsdebatten efter Stödstrumporna på 1990-talet leder till att det är politisk okey att vara feminist. Även socialdemokratiska kvinnoförbundet blir tydligt feministiskt under Margareta Winberg.
Men en invändning är förstås att det är svårt att med dagens feministiska medvetenhet granska historiska tillkortakommande. Även om det är generande så här i efterhand.

tisdag, april 14, 2009

Dialog om vad?

Här en artikel jag skrivit för Arbetare apropå en kommentar med anledning av en artikel jag skrev på Dagens Arena:


"Petter Larsson har reagerat på en ledare jag publicerat på Dagens Arena (www.dagensarena.se) där jag argumenterade för att vänstern bör etablera en tydlig och konsekvent gräns gentemot den våldbenägna ”vänstern”. Jag hävdade i min artikel att det är hög tid för nolltolerans mot antidemokratiska aktioner. Under de senaste åren har vi sett ett upptrappat våld från grupper på såväl höger- som vänsterkanten.
Min utgångspunkt är politisk och principiell. Det ökade våldet har försvagat vänstern. Göteborgshändelserna 2001 innebar en knäck för Attac och hela det engagemang som då spirade. Demonstrationer som riskerar att leda till våld skrämmer bort möjliga deltagare, vilket händelserna i Malmö härförleden verkar vara ett exempel på. Om detta fortsätter stannar ännu fler hemma nästa gång. ”Demonstranter” som slåss mot polisen tar fokus från huvudsaken: de politiska krav som ligger bakom manifestationen. Lång historisk erfarenhet visar också att våldet banat väg för högern och försvagat vänstern. Europas 1900-talshistoria erbjuder många dystra lärdomar.
Men kritiken är också principiell. Olika ”vänstergrupper” har inte bara ägnat sig åt att krossa skyltfönster och attackera polisbilar. I sig är detta oacceptabelt. Men även våld och hot mot politiker har förekommit. Och under senare tid har ”vänsteraktivister” exempelvis försökt störa eller stoppa Sverigedemokratiska möten. Hur illa jag än tycker om Sverigedemokraterna är det oförsvarligt att försöka frånta dem deras grundlagsskyddade yttrandefrihet. Här handlar det alltså om demokratins grundläggande principer. Dessa måste vänstern visa respekt för. Inte minst för att det är folkrörelserna som kämpat för och drivit igenom demokratin. Det är upp till polisen eller rättsväsendet att avgöra om olika högergrupper ägnar sig åt exempelvis hets mot folkgrupp.
Petter Larsson frågar hur våldsvänstern ska uteslutas. Jag inser förstås att det kräver ett målmedvetet arbete. Den första åtgärden är att tydligt stå upp vänsterns grundläggande värden. Demokrati är inte bara ett abstrakt begrepp. Utan också en vardaglig praktik. Om våld blir en del av den politiska praktiken undergräver vi demokratin.
Och om inte vänstern tydligt tar ställning i denna avgörande frågan kommer konsekvenserna att bli förödande. Jag skrev i min ledare att det kan finnas skäl att organisera en opinionsyttring på ett annat sätt. Det bör vara aktuellt när det finns risk att en demonstration utnyttjas av grupper som i beskydd av större fredliga demonstrationer snyltar på andras engagemang. Första alternativet ska vara att arrangera demonstrationen på sådant sätt att detta inte blir möjligt. Om inte bör man överväga att i stället för en demonstration exempelvis ordna ett opinionsmöte som inte ger våldsvänstern denna möjlighet. Olika alternativ bör i varje fall övervägas. Det är saken som är det viktiga. Och alternativet är i det långa loppet värre.
Petter Larsson argumenterar för en ”dialog” med den våldsinriktade vänstern. Dialog om vad? Jag tar personligen gärna en diskussion och debatt med personer och grupper inom våldsvänstern. Jag deltog själv i sådana debatter före och efter Göteborg. Däremot är jag definitivt emot en dialog med våldsvänstern om att den ska delta och sköta sig i en demonstration samtidigt som de i andra sammanhang ägnar sig åt antidemokratiska aktioner.
Petter Larsson tror att en dialog med dessa grupper kommer att förhindra att de blir än mer våldsamma. Det tycker jag är ett illa genomtänkt argument och en dålig strategi. På det individuella planet är jag öppen för alla samtal. Men organisatoriskt samarbete med grupper och personer som i olika sammanhang ägnar sig åt aktioner som strider mot vänsterns demokratiska ideal är helt enkelt inte acceptabelt.
Jag är orolig över att vänstern i vid bemärkelse marginaliseras och sammankopplas med en våldspraktik som inte har med vänsterns grundläggande demokratiska traditioner att skaffa. Vänsterns demokratiska trovärdighet ligger i potten."

Läs mer på:

http://www.arbetaren.se/articles/debatt20090408

måndag, april 06, 2009

Mitt Allsvenska tips

Jag tippar med hjärnan och inte hjärtat i år (därför tippar jag inte HBK som etta). Så det får bli så här:
1. Helsingborg
2. Göteborg
3. Elfsborg
4. Trelleborg
Fyra gånger borg alltså. Däremot inte Anders Borg. Han flyttar vi ner till superettan. Åtminstone.

onsdag, april 01, 2009

Krislatte

Gick förbi en av många espressobarer i city. Den på Drottninggatan 110. Nu kan man köpa en "krislatte" för 19 kronor. Det känns tryggt. Särskilt som man jobbar på VD för Arenagruppen som enligt DN härförleden hävdar ger ut "lattevänsterns flaggskepp" tidskriften Arena.