torsdag, juli 29, 2010

Offside

Efter fotbolls VM plockade jag fram Offsides stora VM-nummer. Vilken stjärna lyser starkast? Undrade tidningen. Men redan under VM tröttnade jag på de där stora stjärnorna och alla filmningar och divalater. I varje fall hos en del.
Nu är det allsvenskans som tröskar vidare. Och jag läser bara Per Johanssons underbara krönikor i Offside. Men också Mats Wemans underbara artikel om Robert Prytz: "Det gråtande decenniet." Det är en text som jag tar till mej från första till sista raden. En berättelse om klass och fotboll. Om en underdog som slår sig fram. En sårbar kille som har nära till gråten. Livet har inte alltid varit rätlinjigt eller en framgångssaga. Tvärtom. Men det är mer liv här än i senaste skvallret om Ronaldo.
Och bakom allt detta och över alla dessa sidor om fotboll, denna enorma mediafokusering på fotbollen, särskilt under ett VM, finns en annan sanning, som artikeln om Robert Prytz så fint visar: Livet är större än fotbollen.

tisdag, juli 20, 2010

Svante Nycander gör reklam för sin egen bok

Svante Nycander har i två artiklar på DN-debatt gått till någons slags retroaktiv attack på vänstern. Vare sig den har huserat på DN-kultur eller i den akademiska världen. Några av de akademiker som får sin släng av sleven är Stefan Jonsson och Sven-Eric Liedman, båda kraftigt belastade av marxistiska influenser. För att vara två texter som går till storms mot relativisering av sanningsbegreppet är det fråga om synnerligen illa underbyggda texter. Citat från Timbroseminarier får tjäna som bevis för Nycanders att liberalismen är marginaliserad på det akademiska fältet och i svenskt kulturliv. Och i vilket elfenbenstorn har Nycander befunnit sig i? Svar: DNs liberala ledarredation. Det höga tonläget är intressant i sig. Jag undrar var det kommer sig av. Men sedan inser jag att Sven-Eric Liedman är huvudsaken här. Liedman har skrivit en idéhistorisk klassiker som ingått i undervisningen under decennier. Jag läste den själv i början på 1980-talet. Då hette den "Från Platon till MaoZedong". Att en marxist lyckats med denna bedrift är bara för mycket. Särskilt som Nycander själv precis utkommit med en bok i denna genre: "Liberalismens idéhistoria: frihet och modernitet". Han gör väl helt enkelt reklam för sin egen bok. Och han vill förmodligen att den ska in i litteraturlistorna på universiteten. Vad var det Marx sa. Intresset ljuger aldrig.