måndag, januari 27, 2014

En smula trött på 68-orna

Av en händelse hittade jag ett ex av Micke Leijnegards bok "68:orna.Var blev ni av, ljuva drömmar" liggande på jobbet. Den består av intervjuer med några av de kända vänsterikonerna från den tiden. Det är inget fel på intervjuerna i och för sig. Förutom att jag redan hört och läst det mesta. Mer än en gång. Det är fråga om vår tids mest reproducerade historier och intervjuade personer. Många av 68orna har varit extremt skickliga på att berätta sina livshistorier, även då den långa marschen från dogmerna och till olika slags maktpositioner i samhällslivet.
Fokus i berättelserna om 68 har legat på vänstern utanför socialdemokratin. Man längtar lite efter andra perspektiv. Radikaliseringen inom arbetarrörelsen och socialdemokratin under den här perioden är betydligt mindre belyst på djupet. Den var inte lika medial och spektakulär men betydligt mer genomgripande. Det kanske är dags att skriva om radikalismen bland den tidens liberaler. Som inte så sällan angrep socialdemokratin från vänster. Eller varför inte en bok om Åsa-Nisse-marxisterna i centerrörelsen? Eller för den delen borgerlighetens 68:or inom högern med Carl Bildt och Ulf Adelsohn i spetsen. Eller intervjuer med de som startade Unga filosofer och Kommentar, det vill säga med de som var med och startade 68-vågen.
Dags för lite nya idéer och perspektiv på 68!



måndag, januari 20, 2014

Tage Erlander och jag på Påarps strand

När jag var liten brukade vi bada i Påarp. Mellan Trönningestranden och Laxvik låg Påarps strand. Den var något av en favorit. Där fanns en liten sommarbebyggelse. Och en hel del bofasta.
Jag minns en gång att mina föräldrar viskade och pekade diskret på en gänglig man som var på väg ut i vattnet: "Där går Tage Erlander." På den tiden var det lika uppseendeväckande som om Barack Obama i dag skulle ha badat i Påarp. Erlanders hade ett sommarhus i Påarp. Aina Erlanders släkt hade kopplingar till Trönninge som ägare av Trönninge Tegelbruk, som fanns kvar när jag var liten.

Detta måste ha varit någon gång i mitten av 1960-talet. Nu läser jag senaste utgåvan av Tage Erlanders dagböcker från 1965. Den 7 juli det året skriver han att "trots kylan kunde vi sola oss (oläsligt) på Påarps strand.
Annars blandas bad med avbrott för storpolitiska diskussioner med UD och "världen värsta blåst". En kväll blev det dock politikermiddag i Påarp: "Strängs och Kinna hit på middag. Mycket lyckat, även om vi måste göra mycket mer för att klargöra våra bostadspolitiska åtgärder när t.o.m. Kinna kunnat bli så kritisk. Soligaste dagen i år."
Vissa saker tycks gå igen. Året därpå brakade bostadsdebatten igång ordentligt när Erlanders enda råd i en intervju till ett ungt par som sökte lägenhet var att ställa sig i bostadskön. Vissa saker går kanske igen. Som att det kan vara både soligt och blåsigt på Påarps strand. Liksom i politiken.