En smula trött på 68-orna

Av en händelse hittade jag ett ex av Micke Leijnegards bok "68:orna.Var blev ni av, ljuva drömmar" liggande på jobbet. Den består av intervjuer med några av de kända vänsterikonerna från den tiden. Det är inget fel på intervjuerna i och för sig. Förutom att jag redan hört och läst det mesta. Mer än en gång. Det är fråga om vår tids mest reproducerade historier och intervjuade personer. Många av 68orna har varit extremt skickliga på att berätta sina livshistorier, även då den långa marschen från dogmerna och till olika slags maktpositioner i samhällslivet.
Fokus i berättelserna om 68 har legat på vänstern utanför socialdemokratin. Man längtar lite efter andra perspektiv. Radikaliseringen inom arbetarrörelsen och socialdemokratin under den här perioden är betydligt mindre belyst på djupet. Den var inte lika medial och spektakulär men betydligt mer genomgripande. Det kanske är dags att skriva om radikalismen bland den tidens liberaler. Som inte så sällan angrep socialdemokratin från vänster. Eller varför inte en bok om Åsa-Nisse-marxisterna i centerrörelsen? Eller för den delen borgerlighetens 68:or inom högern med Carl Bildt och Ulf Adelsohn i spetsen. Eller intervjuer med de som startade Unga filosofer och Kommentar, det vill säga med de som var med och startade 68-vågen.
Dags för lite nya idéer och perspektiv på 68!