Konsten att flytta från Drottninggatan 83

Det var på den tiden jag och Per Wirtén satt på Södermannagatan 12 på Södermalm som en del av frilansgruppen Intervista. En affisch från Fellinis film med samma namn prydde entrén. Vi hade precis startat tidskriften Arena, men behövde mer utrymme eftersom vi stod i begrepp att expandera. Vi sökte en ny lokal, en ny plats. Vi hade redan dragit igång olika slags aktiviteter kring tidningen, seminarier och konferenser, och stod i begrepp att lansera bokförlaget Atlas.

Av en händelse gick Per en dag längs Drottninggatsbacken, eller Kungsbacken som det tidigare kallades, och upptäckte att en lokal en trappa upp i 83an stod tom. Där hamnade vi till slut och där har Arenagruppen nu suttit i 17 år. Nu flyttar vi lagom till Arenas 20-årsjubileum.

Till en början var vi en del av den nystartade frilansgruppen Blå kontoret. Namnet inspirerades förstås av Strindbergs sista bostad Blå Tornet i 85an. Efter några år hade vi växt ur frilansgruppen och tog över våningsplanet en trappa upp.

Det har varit en fantastisk resa under alla år på Drottninggatan 83. I dag är Arenagruppen en rad olika verksamheter. Vi började med tidningen Arena, i dag magasinet Arena. Som har precis har fått en ny och spännande form. Och är bättre än någonsin. Arena är nominerad för ”bästa omgörning” i år. Och prenumerantstocken ökar liksom lösnummerförsäljningen, vilket inte är så lätt i dagens medieklimat. I dag är Arena del av vårt mediebolag. Där ingår också webbtidningen Dagens Arena som håller en fantastiskt hög kvalitet. Den här veckan fick Dagens Arena stor uppmärksamhet för sitt undersökande reportage om att över 40 procent av friskolorna inte lämnar in sina betyg på ett lagenligt sätt. Dagens Arena fick förra veckan Publishingpriset för bästa webbplats för andra året i rad! Vi gör också tidningar på uppdrag i mediebolaget, som Akademikern, Chefstidningen och Omvärlden. Vi har två bokförlag. Ger ut cirka 40 böcker per år. Uppdragsförlaget Premiss förlag och Bokförlaget Atlas, som i höst kammade hem Nobelpriset i litteratur efter att under flera år framgångsrikt ha återlanserat Alice Munro för en svensk publik. Ett fantastiskt kvitto på Atlas profil och utgivning håller hög kvalitet. Arenauniversitetet genomför kurser och studieresor, senast en lyckad resa till Berlin över det tyska valet. Arena Skolinformation är ett projekt som gör material för skolan. Sedan starten för några år sedan har vi haft över 500 000 elevkontakter. Våra material tillhör de allra mest beställda i skolvärlden. Lagom till vårt jubileum har vår tankesmedja Arena Idé fått en stabil finansiering genom ett ordentligt stöd till en idé- och forskningsverksamhet utifrån ett medborgar- och löntagarperspektiv. Inte minst genom att vår egen ”löntagarfond” Arena Kapital kunnat bildas, till vilken flera fackliga organisationer har lånat ut pengar och vars avkastning kommer att kunna utveckla Arena Idé framöver. Det är hög tid att konkurrensutsätta Timbro, Ratio, SNS, Fores och IFN och allt vad de där tankesmedjorna på den kanten heter! Vi har också startat Arena Opinion som gör kampanjer på uppdrag. Inte minst 6Fs uppmärksammade kampanj ”Vilket samhälle vill du ha?”

Vi har varit trångbodda länge på 83an. När vi flyttade hade jag och Per Wirtén en varsin halvtid. Nu är vi snart 30 personer. Så nu bär det av till nya lokaler på Saltmätargatan 22, inte långt härifrån. Det är förstås lite vemodigt. Jag har gått till den här adressen i 17 år nu. Det har varit fantastiskt roligt. Många möten och människor. Så många dagar. Och ganska många långa och sena arbetsdagar också. Hårt jobb för det mesta. Men framför allt otroligt roligt och stimulerande. Jag vet inget bättre än att få jobba med saker som engagerar och intresserar mig. Det är ett fantastiskt privilegium. Och framför allt är det roligt att arbeta med andra begåvade och engagerade människor som brinner för vad de håller på med. Men nu är det över här på 83an. Flyttlasset går. Vi går vidare. Och jag får gå till en annan adress på måndag den 4 november 2013. Jag undrar om jag kommer att gå tillbaka till Drottninggatan 83 av gammal vana.

Arenagruppen lämnar dessutom ett hus med en lång kulturell, politisk och facklig historia redan innan vi satte ner bopålarna här.

På 1960-talet bodde till exempel Sonja Åkesson i gårdshuset. Den långa ”Självbiografi” från 1963 inleds med orden ”Jag lever ett lugnt liv/ på Drottninggatan 83 a på dagarna/ snyter ungar och putsar golv/ och kopparpottor/ och kokar rotmos och pölsa.” En blinkning till Lawrence Ferlinghettis ”Autobiography” (1958): ”I am leading a quiet life / in Mike's Place every day / watching the champs / of the Dante Billiard Parlor.” Två olika författartyper.

I början av 1900-talet satt liberala Afton-Tidningen på 83an, startad av Valfrid Spångberg. Helge Cohn har berättat om den här tiden, för hundra år sedan, i en artikel i Byggnadsarbetaren med anledning av att Byggnadsarbetarförbundet, som senare i historien hade sitt förbundskontor i huset, flyttade till nya lokaler på Hagagatan. Helge Cohn själv hade som mycket ung gjort sin entré på Afton-Tidningen 1911.

Cohn skriver att huset på Drottninggatan 83 blev en ”samlingsplats för unga radikaler och radikalt betonade kulturpersonligheter”. Tidningen härbärgerade namn som Richard Berg, Ellen Key, Erik Hedén, Hjalmar Öhrvall och Carl Lindhagen. Och inte minst August Strindberg. Under slutet av sitt liv skrev han regelbundet i Afton-Tidningen:

”Hur Strindberg, som då bodde i 85:an, Blå Tornet, kom att skriva i Afton-Tidningen är inte helt klarlagt. Spångberg berättar att han en dag i 83.ans brevlåda fann en lapp från Strindberg och ett manus med begäran om publicering utan anmärkningar och förkortningar. Hur Strindberg bland stadens alla tidningar kom att välja den ganska nya AT är svårt att säga. Kanske kan det ha berott på att den var ny. Som bekant visade Strindberg alltid en viss förkärlek för det som var nytt.”

Eller var det, undrar Cohn, helt enkelt så att AT låg så nära Blå Tornet. Under lång tid ”levde säkerligen AT på Strindbergs inte alltid så lyckade men alltid uppmärksammade artiklar. Men det var naturligtvis också många som ondgjorde sig över att diktaren ganska ohämmat i AT:s spalter fick vädra sin förföljelsemani. Ungefär vid mitt inträde i tidningen hade emellertid en kontrovers uppkommit mellan den konciliante redaktören och den allt annat än konciliante diktaren. Diktaren svarade inte på brev och öppnade inte sin dörr. Jag minns att Spångberg var ytterst bekymrad och att sammanträden hölls i 83:an för att söka få Strindberg att ta reson. Det lyckades slutligen.”

”Kanske var det inga ljusa tider alla gånger i 83:an, men det saknades inte entusiasm”, skriver Cohn. För precis som under Arenas dagar i huset verkar ekonomin ha varit ett permanent bekymmer, det var kort sagt inte lätt ”att få debet och kredit att gå ihop på den lilla och ansvarsmedvetna redaktionen”. Om det gällde en ”mindre summa fick chefredaktörens guldklocka klara av situationen eller också fick man – om det var onsdag (jag vill minnas att det var då Strindberg skrev) – vänta till dess kolportörerna redovisade sina försäljningar.”

Efter Afton-Tidningens era i huset blev det privatbostäder och hotell i 83an. Sedan köpte LO huset. Och därefter var detta alltså länge Byggnadsarbetareförbundet förbundskontor. Helge Cohn avslutade ord i den artikeln i Byggnadsarbetaren står sig än:

”I de trappor som förbundets funktionärer, personal och medlemmar under de sista åren gått har tidigare tiotalets liberaler, socialdemokrater och litteratörer av skilda skolor vandrat upp och ned i glädje och sorg. Det är inte ett historiskt hus, 83:an, men det är ett hus med historia. Och det är också något att minnas, för den som nu lämnar det.”

Det faller en liten tår över kinden när jag läser de där raderna. Jag sätter punkt med datorn på två flyttkartonger i ett snart tom kontor. Nu när vi stänger dörren efter 17 år, samtidigt som Arenagruppen lämnar tonåren. Nu är tiden och alla år på Drottninggatan 83 också historia. Det var bara något som hände helt nyss.