Korparna

Ibland får man tid att läsa ikapp böcker man redan borde ha läst. Tomas Bannerheds "Korparna" som fick Augustpriset 2011 är en sådan bok. Som jag äntligen fått tid till. En mycket starkt debut. Läste den med ett stort mått av igenkänning. Även om jag inte växte upp i jordbrukarfamilj fanns allt det Bannerhed beskriver nära på den halländska slätt där jag framlevde mina första levnadsår. En av mina bästa vänner var jordbrukarson. Min farfar hade brukat den karga jorden. Och boken utspelar sig på mitt 1970-tal. Man nickar instämmande och känner igen tiden, miljöerna och kulturen. Bannerhed berättar en tragiskt öde genom en utsatt sons ögon. Vägen till den stora katastrofen återges som minnesfragment i något som kan vara fiktion eller verklighet. Berättelsen är stark. Språket sprakande. Även om det i bland med alla sina lyriska krumsprång nästan står i vägen för själva historien. Men jag tänker att det kanske är ett sätta att skriva sig tillbaka till ett Sverige som fanns helt nyss.