Samuel Beckett och Kristina Lugn

Såg samma vecka två teaterföreställningar. Båda magiska. Men mycket olika. På Stadsteatern ”Krapps sista band/Akt utan ord” av Samuel Beckett. Två stycken på samma gång på ett stilsäkert sätt regisserade av Thommy Berggren. ”Akt utan ord” med Michael Jonsson är just en pjäs utan ord. Det var många tysta stunder även i ”Krapps sista band” där Ingvar Hirdwall gestaltar en man som genom åren spelat in kassettband varje år och passar på att lyssna sig igenom sitt liv på sin födelsedag. Nu är det dags för Krapps sista band. Det är Beckett. Men mindre absurdistiskt och svårbegriplig än hans andra texter. Lättare att förstå sig på.

Kristina Lugns ”Hjälp sökes” kan på ett ytligt plan tyckas vara så långt från Beckett man kan tänka sig. I en sällsynt lycklig kombination av Kristina Lugn, Benny Andersson, Björn Ulvaeus och Lars Rudolfsson har Orionteatern skapat en musikalisk klassiker. Med dresserade gäss, hundar, biffkor och hästar på scenen och allt.Och Briljanta Johan Ulveson, Magnus Roosmann och Sofia Pekkari. Och med Suzanne Berdina som Moder och "djurtränare".

Det slår mig att Lugn och Beckett kanske står varandra närmre än man först kan tro. Båda blandar det tragiska och vardagliga i en humoristisk och absurd dialog om livet, om våra tillkortakommande och vår oundgängliga förgänglighet.