Svenska kommentar till Leveson-rapporten oroande
De svenska kommentarerna om Domare Levesons rapport om de brittiska medierna och förslagen om en hårdare reglering av pressen är både förväntande och en smula oroande. Precis som Martin Jönsson skriver i dag i en krönika i Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/kultur/medier-har-inte-alltid-ratt_7719794.svd
Det kan möjligen bero på att man inte känner till eller har satt sig in i vad som faktiskt hänt i Storbritannien eller också handlar det en oförmåga att se de egna tillkortakommandena. Då blir det mest ett slags slå ifrån sig reflex: staten ska inte lägga sig i.
Martin Jönsson påpekar i sin krönika att det är "viktigt att ta till sig det Levenson skriver om hur medier "automatiskt och aggressivt" besvarar all form av kritik mot hur de arbetar och en eventuell inskränkning av deras rättigheter" där reflexen alltid är att "värja sig och hävda sin rätt. Det är förståeligt. Men det är, som Leveson visar, inte hållbart i längden."
I The Observer skriver Will Hutton, journalist och tidigare chefredaktör, att han som journalist anser att det är dags att reglera pressen. I samma tidning intervjuas Christopher Jefferies som i The Sun och Daily Mail på felaktiga grunder anklagades för mord. Han säger att aldrig fick någon ursäkt från redaktörerna eller journalisterna.
Däri ligger problemet. Att inte felaktigheter korrigeras är en sak. Att ingen ber om ursäkt en annan. Men att ett litet övertramp kan leda till nästa som leder till nästa kan vara den stenbelagda vägen av mediala goda ambitioner som leder till moraliskt förfall. Jag har sett flera små felaktigheter som i princip aldrig korrigeras i svenska medier.
Nu är de svenska medierna är inte som de brittiska. Tack och lov. Men attityden och grundhållningen till kritik utifrån är densamma. Därför bör vi ta den brittiska debatt som Leveson aktualiserar på högsta allvar. Dels för att den visar att omständigheterna kan leda till allvarliga övergrepp. De kommersiella kraven kan tvinga även bästa journalisterna att tänja på gränserna.
Det kan möjligen bero på att man inte känner till eller har satt sig in i vad som faktiskt hänt i Storbritannien eller också handlar det en oförmåga att se de egna tillkortakommandena. Då blir det mest ett slags slå ifrån sig reflex: staten ska inte lägga sig i.
Martin Jönsson påpekar i sin krönika att det är "viktigt att ta till sig det Levenson skriver om hur medier "automatiskt och aggressivt" besvarar all form av kritik mot hur de arbetar och en eventuell inskränkning av deras rättigheter" där reflexen alltid är att "värja sig och hävda sin rätt. Det är förståeligt. Men det är, som Leveson visar, inte hållbart i längden."
I The Observer skriver Will Hutton, journalist och tidigare chefredaktör, att han som journalist anser att det är dags att reglera pressen. I samma tidning intervjuas Christopher Jefferies som i The Sun och Daily Mail på felaktiga grunder anklagades för mord. Han säger att aldrig fick någon ursäkt från redaktörerna eller journalisterna.
Däri ligger problemet. Att inte felaktigheter korrigeras är en sak. Att ingen ber om ursäkt en annan. Men att ett litet övertramp kan leda till nästa som leder till nästa kan vara den stenbelagda vägen av mediala goda ambitioner som leder till moraliskt förfall. Jag har sett flera små felaktigheter som i princip aldrig korrigeras i svenska medier.
Nu är de svenska medierna är inte som de brittiska. Tack och lov. Men attityden och grundhållningen till kritik utifrån är densamma. Därför bör vi ta den brittiska debatt som Leveson aktualiserar på högsta allvar. Dels för att den visar att omständigheterna kan leda till allvarliga övergrepp. De kommersiella kraven kan tvinga även bästa journalisterna att tänja på gränserna.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home