Kinas ledare

Den här veckan byter Kina ledning. Maktskiftet har föregåtts av stor turbulens i den kinesiska kommunistiska nomenklaturan. Bo Xilais dramatiska fall och uteslutning ur kommunistpartiet kommer förmodligen att leda till att han ställs inför rätta. Hans hustru är redan dömd för mord på en brittisk affärsman.

Den här typen av händelser passar väl in i ett mönster från maktspelet i Kina även ur ett historiskt perspektiv. Det framgår med all önskvärd tydlighet av Hans Hägerdals bok ”Kinas ledare 1912 – 2012” (Historiska media). Kanske borde den ha betitlas ”Kinas härskare” i stället. Men att läsa den är ett bra orientering och bakgrund till dagens händelseförlopp.

Jag tror att många liksom jag själv har en ganska bra koll på Kinas historia från andra världskriget och framåt. Vi känner till kampen mellan Chiang Kai-shek och Mao Zedong, har en bra bild av den kommunistiska tiden, kulturrevolutionens turbulens och den marknadsekonomiska revolutionen under kommunistisk kontroll sedan

Deng Xiaoping tog makten.

Men här får vi också en bra bild av landets historia från kejsardömets fall fram till Maos maktövertagande. Det är historien om ett land sönderrivet av utländsk intervention och maktkamp mellan olika olika krigsherrar. Utan denna bakgrund av ett land i långvarigt kaos och inre sammanbrott kan man inte förstå varför Mao kunde ta makten och varför hans centrala mål var att återupprätta en sammanhållen nationalstat.

Man kan alltså läsa ”Kinas ledare” som en berättelse om hur pendeln har slagit från centralmakt till söndring, från yttre förtryck till nationell återupprättelse, från kommunistisk rättrogenhet till kapitalistisk tillväxt som saknar historiskt motstycke.