Kennedy

Jag vet inte hur många USA-böcker som kommer ut i år. Men det är en hel del. Själv fastnar jag för Lennart Pehrsons "Familjen Kennedy. En amerikansk dynasti" (Historiska media). Pehrsson har bott i och rapporterat från USA i 25 år. Häromåret kom han med en fin bok om USA efter den 11 september. Jag gillade den för att Pehrson lyckades binda ihop de långa trådarna i USAs historia med dagsaktuella händelseförlopp. Folkbildande i ordets bästa mening.
Det här är ett annat slags bok. En krönika om en i dynasti. Men på sätt också en berättelse om USAs 1900-tals historia. Denna irländska katolska dynastis vedermödor i USA är en historia som aldrig tycks upphöra att fascinera. Det mesta känner man till sedan tidigare. Även om man här för en djupare insikt. Framför allt får jag upp ögonen för konflikten mellan den tidigare protestantiska eliten i Boston och de nytillkommande katolikerna från Irland. Och hur länge den rivaliteten fortlevde. Grupperna bedrev länge ett slags separatism. Den irländska inflyttningen blev omfattade och de tog snart över den politiska makten i Boston. Boston ändrade karaktär. Kennedyklanen spelade en central roll under denna period och i denna omvandling av Boston och av USA. John F Kennedy blev sedan USAs första katolska president.
Parallellerna till Mitt Romney är härvidlag intressant. Även han är en del av liten välbärgad klan. En familj som vill upp och en religiös grupp som vill ta plats och som länge betraktats som udda i Förenta staterna och på andra håll i världen. Om det leder ända till Vita Huset är minst sagt osäkert.
På bokens sista sida ser jag ett foto taget valdagen 1960. Det var höjdpunkten i Kennedyklanens framgångssaga. 2010 lämnade Patrick Kennedy kongressen, en av Ted Kennedys söner. Ted dog året innan. Lennart Pehrsson betraktar det som en slutpunkt. Den siste Kennedy lämnade politiken.
Det var då.
Men nu läser jag att Joe Kennedy III i höst kandiderar för demokraterna i kongressvalet i Massachusetts. Historien går vidare trots allt.