Hatets och illviljans kolportörer

Varje tid producerar sin historia. Och historieberättelserna säger lika mycket om vår tid som den förflutna tid den faktiskt beskriver. När det gäller näringslivets mytomspunna opinionsbildning gäller precis detta. På 1970-talet var högern tillbakapressad, det var en styv kuling från vänster efter 1968. Vilket också präglade bilden av det opinionsarbete som dåvarande SAF inledde 1971. Sture Eskilssons legendariska PM publicerades för övrigt i ett av vänsterns mediala flaggskepp, nämligen Folket i Bild Kulturfront. Och under några decennier om det många böcker från vänsterhåll som beskrev och kritiserade näringslivets opinionsbildning.
I dag är det annorlunda. Motrösterna verkar ha tystnad. Vilket kan ha att göra med att vänstern sedan andra världskriget inte varit lika försvagad som i dag. I stället är det högern som beskriver sin egen opinionsbildning. Och de har ofta karaktären av idylliska berättelser om hur näringslivet förde landet ut ur den samhälleliga förödelse som arbetarrörelsen hade åsamkat landet. En uppochnervänd variant av arbetarrörelsen berättelse om hur vi steg från mörkret till ljuset.
Nu har ännu en sådan historieberättelse kommit från Timbro. Som lånat titeln från ett klassiskt Palme uttalande där kan talade om ”Hatets och illviljans kolportörer”. Författaren Lars Anders Johansson har publicerat en citatsamling. Den lider av historiebeskrivningens klassiska missgrepp. Det vill säga att mäta historiska debatter med dagens måttstockar. Jag slår igen den med den en bestämd instinkt. Den som är i full fart med att förhärliga sig egen roll, håller precis på att förlora initiativet.