Vad har hänt med Maria Wetterstrand?

Ja, det kan man fråga sig. Tidigare var hon hyllad politiker, en grön stjärna som nyss såg ut att bli tung minister i en kommande rödgrön regering. Men i slutet av valrörelsen 2010 när det gick allt sämre för oppositionspartierna var det som att stjärnglansen bara försvann. Sedan avgick hon som språkrör.
Nu läser jag henne Dagens Industri, där hon är i krönikör.
Efter valet av Stefan Löfven går hon till generalangrepp mot den nya socialdemokratiske partiledaren. Han "tar död" på miljöfrågan och står för en "återgång till 1980-talets asfalts- och betongsocialdemokrati". Löfven har förvisso en del att bevisa på detta område. IF Metalls kärnkraftspolitik är inte det socialdemokratiska partiets. Och man kan hålla med om att IF Metall historiskt sett inte gått i bräschen för de gröna frågorna. Men jag har hört Stefan Löfven hålla innehållsrika och övertygande tal om den gröna omställningen utifrån ett industriperspektiv. Så det går inte riktigt att stämpla den där betongstämpeln på LO-facken längre. Vilket hennes efterträdare Gustav Fridolin uppenbarligen snappat upp. Han flörtar vilt med industrin och facket!
Och sedan är det den där den allmänborgerliga hållningen som gör att man undrar vad som hänt med Maria Wetterstrand:
"Men statliga stöd är /.../ inget som Stefan Löfven drar sig för. Så fort det gamla hotas ska staten ställa upp med bidrag, oavsett den ekonomiska risken. Saab har inte gått med vinst mer än något enstaka år under hela sin livstid. När krisen till slut blev oundviklig, då tyckte Stefan Löfven att staten skulle gå in som ägare."
Wetterstrand hävdar att vi nu får socialdemokraterna som "tävlar med Moderaterna i konservatism och med vänsterpartiet i statliga utgifter".
Påminner nästan lite som Annie Lööf. Hon övertrumfar under alla omständigheter de flesta i genren hög ljudnivå; skrikighet som stör men inte övertygar.