Hoola Bandoola
Efter 1976 lyssnade jag ett otal gånger på olika konstellationer med Wiehe och Afzelius. Det har för övrigt kommit en samlingsbox med några av deras gemensamma liveframträdande. Som dock kanske inte riktigt håller längre.
Men när jag nu lyssnar på mellansnacken på dessa konserter så slås jag av något som jag inte kände då och som kanske blir tydligare när tiden har gått och närvaron där och då gått förlorad. De där två killarna var jävligt arroganta och självmedvetna. Kanske låg det i tiden. Eller också något som präglade vänsterkulturen under dessa år. Särskilt den kommunistiska vänstern präglades ju av en märklig blandning av offermentalitet (alla är emot oss) och utvaldhet (vi är de som genomskådat världen). Den tonarten klingar inte helt ren. Men låtarna är fortfarande lysande. En samling klassiker. Jag sätter på "Vem kan man lita på?"

