Glada änkan isärplockad

Vad ska man säga om Operans uppsättning av Glada änkan? Ännu en framgångsrik Henrik Dorsin uppsättning. Han har skrivit om och moderniserat Franz Lehrers operett. Ja, så är det. Det är mycket underhållande. Bara tanken på Dorsin på Kungliga Operan får möjligen en och annan traditionalist att höja på ögonbrynen. Men det är inte bara underhållande utan också en intressant isärplockning av ett stycke musikhistoria. Den skrev i ett Wien som i början 1900-talet fortfarande var huvudstad i Österrike-Ungern. Habsburgarna regerade detta kejserliga imperium i 640 år. 1918 var det slut och detta ärevördiga maktsystem bröts itu. Sprickorna i muren kunde förstås identifieras redan tidigare. Men Glada änkan 2017 i Stockholm distanserar sig och plocka isär hela den här historien och dubbelmoralen, det patriarkala arvet, sexismen och inte minst den stela mask som fortfarande tar gestalt vid varje nyårskonsert från Wien. År efter år. Men detta är något annat. Dorsin och Operan har kastat om grundhistorien och skickar över den till vår tid. Där kläs såväl kulturmannen som vår tids kommersialism av. Det är elegant. Och det är roligt. På många sätt uppmuntrande.