Konsten att vara partisekreterare

Socialdemokraterna byter partisekreterare. Carin Jämtin avgår. In kommer Lena Rådström Baastad. Från Örebro. Man kan i varje fall konstatera att en gång i tiden var detta ett uppdrag som varade länge. Sten Andersson exempelvis var partisekreterare i hela 20 år innan han kom in i regeringen. Under senare tid har många suttit betydligt kortare tid. Antingen har de fått avgå eller fått ett nytt uppdrag (som regeringsledamot exempelvis) ganska kort tid efter de tillträdde posten. Faktum är att mellan 1948 och 1992 (44 år) hade socialdemokraterna bara tre partisekreterare (Sven Aspling, nämnde Sten Andersson och Bo Toresson). Men sedan dess (24 år) har sju personer innehaft uppdraget. Det kanske säger något om politikens villkor i vår tid. Politikerkarriären är både kortare och mer slitsam i dag. Och den stabilitet som fanns en gång, ja den är i dag mest ett minne blott. Partierna har färre medlemmar. Väljarna är inte lojala med ett parti in i döden längre. Och Sverige har inte längre bara fem riksdagspartier. Just nu har vi åtta och ett nionde (Fi) kan vara på väg in 2018. Att vara partisekreterare är en svår konst. Svårare än tidigare. Och kanske särskilt i ett stort men inte längre lika stort parti som det socialdemokratiska.