Ofri. En passion från 70-talet.

Jag läser Gunilla Boëthius roman kanske först för att få en bild av arbetarrörelsens inre liv i skarven mellan 60- och 70-tal. Scenen är arbetarrörelsens och fackföreningsrörelsens centrala värld i Stockholm. Inträder den 26-åriga Anna, en akademiker från Saltsjöbaden präglad av 68-radikalismens solidaritet med arbetarklassen, för att bli redaktör för tidningen ”Stenarbetaren”. Men detta är i grunden en kärlekshistoria med Rörelsen som fond. Och Annas relation med Bengt som blir förbundets vice ordförande är på många sätt en klassisk berättelse om kärlekens kulturella klassbarriärer. Lady Chatterley i arbetarrörelsen. Komplicerat förstås. Boken är bladvändare. Inte minst för att det är som att kasta sig tillbaka till en svunnen tid som var helt nyss.