fredag, augusti 24, 2012

Var det på Borgs och Littorins fjällsemester RUT föddes?

Vissa böcker blir bara liggande. Som Anders Pihlblads "Ett partis fall och uppgång. Berättelsen om de nya moderaterna". Till sist börjar man läsa och den här är lättsmält. Men en bra beskrivning av moderaternas förvandling under Borg och Reinfeldt. Den lider av en välkänd brist i denna genre: Pihlblad blir lite väl välvillig och vissa formuleringar kommer så att säga direkt från källan. Lite för mycket solskenshistoria och lite för lite distans. Kanske inte så mycket nyheter heller. Man får ändå helheten. Och blir samtidigt påmind om saker som man glömt eller borde snappat upp tidigare.
Som att moderaterna länge var så skeptiska till Almedalen. Politikerveckan betraktades länge som ett sosse event och bojkottades av de moderata partiledarna. Särskilt remarkabelt så här i efterhand var att Bo Lundgren var i Almedalen valåret 2002. Men han höll inte något tal! Gunnar Hökmark sa till en undrande journalist att Lundgren förmodligen var och badade.
Och sådana saker som att Anders Borg och Sven-Otto Littorin gjorde en gemensam fjällsemester påsken 2003 med sina fruar, sex barn och 18 liter vin. Med på resan fanns också två barnflickor.
Man undrar om det var där idén om ett RUT-avdrag tog form. Det kanske blev dyrt för familjerna Borg och Littorin! Ett skatteavdrag made the trick!

torsdag, augusti 23, 2012

Barbara

Barbara är på ytan en film om Östtyskland. Men lika mycket är det en allmängiltig film om vad diktaturer gör med de enskilda individerna, hur de mest grundläggande mänskliga relationerna laddas av misstro. Övervakningen hade av en ofattbar omfattning i Östtyskland. Stasis informatörer fanns i varje kvarter. Man kunde inte lita på någon.
En nyckelscen är när de två huvudpersonerna, båda läkare, talar om varför de förvisats till landsorten, Och öppet diskuterar om den manliga huvudpersonens berättelse (om varför han hamnat i onåd) är trovärdig eller känns påhittad. De vet vad det handlar om. Och känner på möjligheten att han egentligen är informatör till säkerhetstjänsten och utsedd att övervaka Barbara.
Efterhand växer känslorna mellan dem fram. Men Barbara har en relation med en vacker och rik man från Västtyskland och en flykt är planerad över till andra sidan. Men i stället för fly själv låter Barbara en ung kvinna, som är värre drabbad av diktaturens förtryck, ta hennes plats. Filmen är i all sin stillsamhet både laddad och överraskande. Den belyser diktaturens psykologiska konsekvenser. Hur misstänksamheten på goda grunder slår rot ända längst ner i samhällets beståndsdelar och förstör de mest fundamentala mänskliga relationerna. Och lägger en dimridå över känslorna.
Men filmen visar också ett annat slags komplexitet. Barbaras man från Väst säger bara apropå att hon (som är läkare) inte behöver jobba när hon kommer över till den fria världen. I Väst tjänar han helt enkelt mycket pengar. I Öst har hon ett jobb, trots all tristess och övervakning och förnedring. Hon blir kvar och – så får man väl tolka slutet – sin trygga men lite tråkiga manliga läkarkollega som lagar mat som en mer jämställd man.
Detta är en stor liten film om en modern tysk historia.