Vem ska granska Riksrevisionen?

Nu har jag fått två varianter av Riksrevisionens granskning med titeln "Omlokalisering av myndighterna". Med den andra varianten följde ett brev där det stod: "Ni har tyvärr fått en felaktig version av rapporten. Vi beklagar detta och skickar här en ny, korrekt rapport."
Det verkar dags att granska det här. Men vem ska revidera Riksrevisionen?

Mäster

Alexandra Coelho Ahndorils bok "Mäster" om August Palm är en stark bok om det auktoritära och fattiga samhälle Sverige en gång var. Berättelsen utgår också från Palms hustru Johanna och bidrar med en alternativ blick på denna i dag nästa bortglömda historia om den kanske viktigaste agitatorn i den tidiga arbetarörelsen. Men ändå är det som jag blir en smula besviken. Man kommer honom och konflikterna aldrig riktigt nära. Det finns ju så mycket att berätta om Mäster Palm. Konflikten med Branting antyds mest utan att man riktigt förstår vad den handlar om. Och efterhand marginaliserades ju Palm i den Stockholmska arbetarrörelsen. Vad var det egentligen som hände? Styrkan i boken som jag tyckte mycket om är ändå att man får en bild och en känsla av vilka uppoffringar personer som August Palm gjorde för Saken.

Lundgren skriver bokslut

Det är väl bara en Nils Lundgren som kan ägna en åttasidig artikel åt att skriva sin egen historia. Nu berättar han om sitt "avfall" från socialdemokratin i Tidskriften Neo. Vilket knappast är någon nyhet, för någon. Långt och lite träigt blir det.
Hans mest minnesvärda politiska insats var väl ändå Junilistan, som han själv bar upp och som försvann när han själv lämnade skeppet. Kommer särskilt ihåg Junilistans program i Almedalen för ett par år sedan. Programmet var sju torgmöte på Donners Plats där partiet la ut texten om olika politikområden. Det vill säga Nils Lundgren själv gav besked om det ena, det andra, det tredje och det ...
Mest av allt är han ekonom och har så alltid varit. Hans åsikter verkar egentligen ganska konstanta oavsett vilket parti han bekänt sig till. Men för att citera honom själv:
"Nationalekonomin är en vetenskap där teoribyggena vanligtvis utgår från individens fria val. Min gamle vän Villy Bergström, genuin socialdemokrat från Avesta, jämställde en gång doktorsexamen i nationalekonomi med doktorsexamen i liberalism. Det ligger det åskilligt i."
Det ligger det åstskilligt i.

Lagercrantz om Moberg

Läser Olof Lagercrantz nekrolog om Vilhelm Moberg som publicerades i Dagens Nyheter den 10 augusti 1973, alltså dagen efter hans död. Den återpubliceras nu i Stockholms Stadsteaters programhäfte till Mobergs pjäs "Änkeman Jarl". En sevärd pjäs. Inte minst på grund av Ingvar Hirdvall. Alltid lysande.
Lagercrantz text är magistral. Dagen efter publicerar han en fullödig text som sammanfattar Mobergs liv och verk. Det är lätt att bli nostalgisk. Han skriver bland annat: "Han var en av de "arbetarförfattare" som vi är stolta över. Men han lät aldrig ordna in sig i någon av de organisationer som skapades av arbetarrörelsen. Han agerade alltid ensam, och människorna kände igenom honom som en människa de själva skulle vilja vara – så självständig och okuvlig. Han hade ett slags naturlig rättskänsla i släkt med den som kommer till uttryck i folksagorna. Det ekade i allt han gjorde och skrev av enkelt folks kamp mot herrar och förmyndare."
Och samtidigt finns den lite överklassiga vändningen: "han hade inte Strindbergs bredd" och han var "inte de psykologiska finessernas man" och "han var inte orginell eller subtil" eller "någon berättarkonstens pionjär".
Påmind om detta blir man mindre nostalgisk.