onsdag, augusti 27, 2008

Vem ska sitta med Svarte Petter?

Sverigedemokrater har kommit över fyra procent i flera opinionsundersökningar i rad. Klart Sverige Radio ska göra ett inslag om saken. Men inslaget i ”P1 Morgon” härförleden var i sig alarmerande.
Centerns partisekreterare Anders Flanking och socialdemokraternas strategiansvarige Mats Johansson var ense om att sverigedemokraterna har en förfärlig människosyn. Flanking var dock mer otydlig huruvida alliansen skulle kunna tänka sig att passivt luta sig mot sverigedemokraterna om partiet kommer in i riksdagen. Mats Johansson attackerade.
Men det verkligt oroväckande var att Jimmie Åkesson (partiledare för just sverigedemokraterna) inte deltog i själva den diskussionen utan fick möjlighet att inleda och avslutningsvis kommentera saken.
Tydligare kan dilemmat och oförmågan att hantera den högerpopulistiska utmaningen inte illustreras. De etablerade partierna träter sinsemellan om hur mycket de tar avstånd från sverigedemokraterna. Allt medan det parti de bekämpar vinner ytterligare sympatier. En journalistik som fokuserar på det politiska spelet spelar (om uttrycket tillåts) högerpopulisterna i händerna.
Symboliska gester kan lätt bli en rekyl. Bengt Westerberg har med rätta blivit hyllad för att han reste sig från TV-soffan när Bert och Ian anslöt valnatten 1991. Men den borgerliga regeringen var i praktiken beroende av att ny demokrati antingen lade ner sina röster eller aktivt stödde den sittande regeringen under tre års tid.
Det handlar också om att höger som vänster försöker få sina respektive motståndare att sitta i skamvrån med Svarte Petter sverigedemokraterna. På Expressens kultursidor har skribenter hävdat att främlingsrädsla och rasism framförallt är något som hör samman med arbetarklassen och arbetarrörelsen. Eftersom just sverigedemokraterna kastar längtansfullt blickar tillbaka på folkhemmet som det såg ut på 1950-talet är den kopplingen ett tacksamt debattknep.
Men det är förstås uppåt väggarna. Och den som bara bemödar sig att blicka ut över Europa inser det tämligen omedelbart. I länder som Österrike, Danmark och Italien har borgerliga och liberala partier aktivt samarbetat med högerpopulistiska och invandrarfientliga rörelser. Och även ingått regeringsallianser med rent rasistiska partier. En del av de högerpopulistiska partierna är för övrigt före detta liberala partibildningar. I Italien bedriver Silvio Berlusconi en hänsynslös hets mot romer och papperslösa. Nicolas Sarkozy vann häromåret presidentvalet, bland annat på grund av sitt antimuslimska språkbruk och energiska tal om hårdare tag mot invandrare.
Så radioinslaget gjorde mig genuint orolig. Än en gång gynnas just sverigedemokraterna. De etablerade partierna gnabbas. Journalisterna har sina ingångar. Saken blev inte bättre av att migrationsminister Tobias Billström dagen efter publicerade en artikel på DN-debatt med rubriken ”Ställ tydligare krav på våra invandrare”.

tisdag, augusti 26, 2008

Skönt att vara hemma

Såg andra halvlek av gårdagens derby mellan AIK och Hammarby hemma. Skönt att vara hemma och slippa raketer och bengaler. Avbruten och återupptagen. Oavgjort. Men en förlust för båda lagen.
Upprörande är också att Hammarbys spelare inklusive deras tränare tackade fansen efter matchen.
En strimma förnuft stod dock Hammarbys VD Michael Andersson för: "Min åsikt är att man starkt ska fundera på om man ska tacka fansen i den här typen av situationer."
En diskussion i Hammarby lär följa enligt Andersson. Han representerar fotbollens hopp.

fredag, augusti 22, 2008

Borgerlig hegemoni

Hur avläser man tidens grundläggande föreställningsramar och tolkningar av den så kallade verkligheten? Det vill säga det som kallas tidsandan eller den nu rådande hegemonin.
I dag läser jag Dilsa Demirbag-Sten på Expressens kultursida. Hon skriver att främlingsfientlighet och rasism finns inom alla demokratiska partier. Men det var folkhemmet, arbetarklassen, arbetarrörelsen och socialdemokratin hon särskilt uppehållit sig vid i sina artiklar i Expressen. På den vägen är det. "Varför är antisemitismen fortfarande en ickefråga i stora delar av arbetarrörelsen?", skriver hon. Det är den typen av glidande formuleringar som kletar fast och projicerar fram att det på något sätt skulle finnas antisemitism i "stora delar" av arbetarrörelsen. Kanske är det bara en icke-fråga. Eller möjligen riktig antisemitism. Antydningen ger vittring på mer.
Vår tids borgerliga hegemoni tar sig uttryck i att det bara är arbetarrörelsen och vänstern som tillvitas diverse föreställningar och negativa egenskaper. Frågan om de papperslösa är ett belysande exempel. Fackföreningsrörelsen förtjänar kritik för föråldrade förhållningssätt och senfärdighet att inse problemets vidd och de nya fackliga utmaningarna. Men en jämförelse mellan hur mycket borgerliga ledarsidor och andra skribenter och debattörer ägnat sig åt att ge facket skulden för de papperslösas situation och den uppmärksamhet som ägnats de arbetsgivare som betalar urusla löner utan trygghet och rimliga arbetsvillkor talar sitt tydliga språk.
Det är detta som är den borgerliga hegemonin på 2000-talet.

måndag, augusti 18, 2008

På resa med Herodotos

"Den engelske patienten" (eller Almásy) läste Herodotos "Historia" i filmen och boken med samma namn. Själv blev jag så inspirerad att jag läste Herodotos (på engelska) under en tågluff genom Europa för många år sedan. Denna märkliga bok kanske lämpar sig bäst för en lång resa.
Den här sommaren har jag äntligen fått tid att läsa Ryszard Kapuscinskis sista bok "På resa med Herodotos" där han väver samman några av sina egna resor med en läsning av Herodotos text, på sitt sätt var Herodotos en reporter menar Kapuscinski. Jag fastnar för följande sentens: "Den förste som kom underfund med att mångfalden är världens väsen var Herodotos. "Vi är inte ensamma", tycks budskapet till grekerna i hans verk. Och för att leda det i bevis gör han sina resor till världens ytterkanter. "Vi har grannar som i sin tur har grannar, och tillsammans befolkar vi samma planet.""
Herodos "Historia" finns för övrigt en ny och billig pocket. Sture Linnér kommer samtidigt med boken: "Herodotos: den förste globalisten".