Vem ska sitta med Svarte Petter?

Sverigedemokrater har kommit över fyra procent i flera opinionsundersökningar i rad. Klart Sverige Radio ska göra ett inslag om saken. Men inslaget i ”P1 Morgon” härförleden var i sig alarmerande.
Centerns partisekreterare Anders Flanking och socialdemokraternas strategiansvarige Mats Johansson var ense om att sverigedemokraterna har en förfärlig människosyn. Flanking var dock mer otydlig huruvida alliansen skulle kunna tänka sig att passivt luta sig mot sverigedemokraterna om partiet kommer in i riksdagen. Mats Johansson attackerade.
Men det verkligt oroväckande var att Jimmie Åkesson (partiledare för just sverigedemokraterna) inte deltog i själva den diskussionen utan fick möjlighet att inleda och avslutningsvis kommentera saken.
Tydligare kan dilemmat och oförmågan att hantera den högerpopulistiska utmaningen inte illustreras. De etablerade partierna träter sinsemellan om hur mycket de tar avstånd från sverigedemokraterna. Allt medan det parti de bekämpar vinner ytterligare sympatier. En journalistik som fokuserar på det politiska spelet spelar (om uttrycket tillåts) högerpopulisterna i händerna.
Symboliska gester kan lätt bli en rekyl. Bengt Westerberg har med rätta blivit hyllad för att han reste sig från TV-soffan när Bert och Ian anslöt valnatten 1991. Men den borgerliga regeringen var i praktiken beroende av att ny demokrati antingen lade ner sina röster eller aktivt stödde den sittande regeringen under tre års tid.
Det handlar också om att höger som vänster försöker få sina respektive motståndare att sitta i skamvrån med Svarte Petter sverigedemokraterna. På Expressens kultursidor har skribenter hävdat att främlingsrädsla och rasism framförallt är något som hör samman med arbetarklassen och arbetarrörelsen. Eftersom just sverigedemokraterna kastar längtansfullt blickar tillbaka på folkhemmet som det såg ut på 1950-talet är den kopplingen ett tacksamt debattknep.
Men det är förstås uppåt väggarna. Och den som bara bemödar sig att blicka ut över Europa inser det tämligen omedelbart. I länder som Österrike, Danmark och Italien har borgerliga och liberala partier aktivt samarbetat med högerpopulistiska och invandrarfientliga rörelser. Och även ingått regeringsallianser med rent rasistiska partier. En del av de högerpopulistiska partierna är för övrigt före detta liberala partibildningar. I Italien bedriver Silvio Berlusconi en hänsynslös hets mot romer och papperslösa. Nicolas Sarkozy vann häromåret presidentvalet, bland annat på grund av sitt antimuslimska språkbruk och energiska tal om hårdare tag mot invandrare.
Så radioinslaget gjorde mig genuint orolig. Än en gång gynnas just sverigedemokraterna. De etablerade partierna gnabbas. Journalisterna har sina ingångar. Saken blev inte bättre av att migrationsminister Tobias Billström dagen efter publicerade en artikel på DN-debatt med rubriken ”Ställ tydligare krav på våra invandrare”.