Kritiken mot Naomi Klein
Naomi Kleins bok "Chockdoktrinen" har fått ett enormt genomslag. Det är en lysande krönika över och kritik mot den nyliberala epok som ligger bakom oss. Den är emellertid inte invändningsfri, någon jag påpekade i min recension i Arena. Som så många i den kanadensiska (och amerikanska) vänster sätter hon likhetstecken mellan frihandel och fria marknader. Ordet fri är ju med på båda ställena.
Uppenbarligen har Kleins bok provocerat en del personer på högerkanten ordenligt. I dagarna kom Johan Norbergs & Boris Benulics "svar" "Allt om Naomi Kleins Nakenchock. Exklusivt avslöjande - allt om kejsarinnans nya kläder". Om detta skulle vara den stora mottattacken så måste man säga att det var tunt i många bemärkelser.
Johan Norbergs kan säkert ha sina poänger på en och annan punkt. Men huvudpoängen i hans resonemang är att kritiken mot Milton Friedman är ogiltig eftersom han egentligen inte själv företrädde det ena eller andra politiska beslutet. Det står inte så i någon av hans skrifter, menar Norberg.
Det påminner mej om 70-talsvänsterns läsning av de marxistiska klassikerna. Då brukade det heta att Marx aldrig sagt eller företrätt det ena eller andra som de socialistiska rörelserna stod för och genomförde. Nej, det stod inget om Gulag i Lenins skrifter. Men de existerade ändå.
Samma sak kan sägas om den nyliberala epoken. Kritiken av olika företeelser kan ju inte bortförklaras med att hänvisa till textanalyser Friedmans nationalekonomiska alster.
"Nakenchocken" bekräftar bara att den nyliberala högern mer och mer påminner om 70-talets sekterism.
Uppenbarligen har Kleins bok provocerat en del personer på högerkanten ordenligt. I dagarna kom Johan Norbergs & Boris Benulics "svar" "Allt om Naomi Kleins Nakenchock. Exklusivt avslöjande - allt om kejsarinnans nya kläder". Om detta skulle vara den stora mottattacken så måste man säga att det var tunt i många bemärkelser.
Johan Norbergs kan säkert ha sina poänger på en och annan punkt. Men huvudpoängen i hans resonemang är att kritiken mot Milton Friedman är ogiltig eftersom han egentligen inte själv företrädde det ena eller andra politiska beslutet. Det står inte så i någon av hans skrifter, menar Norberg.
Det påminner mej om 70-talsvänsterns läsning av de marxistiska klassikerna. Då brukade det heta att Marx aldrig sagt eller företrätt det ena eller andra som de socialistiska rörelserna stod för och genomförde. Nej, det stod inget om Gulag i Lenins skrifter. Men de existerade ändå.
Samma sak kan sägas om den nyliberala epoken. Kritiken av olika företeelser kan ju inte bortförklaras med att hänvisa till textanalyser Friedmans nationalekonomiska alster.
"Nakenchocken" bekräftar bara att den nyliberala högern mer och mer påminner om 70-talets sekterism.
posted by Håkan A Bengtsson at 6:53 em
3 Comments:
Hej Håkan,
Nej, det är inte huvudpoängen i min kritik. Huvudpoängerna är:
1) Naomi Klein har inte några belägg för att nyliberaler skulle vara anhängare av chocken som metod. Och hon tvingas ljuga om vad Friedman faktiskt har skrivit för att få ihop det - därav relevansen av att reda ut det - inte för att jag är hans devota beundrare.
2) Naomi Klein har fel när hon hävdar att liberaliseringar i allmänhet äger rum i samband med chocker. För att få ihop sin tes tvingas hon fiffla med kronologier och ersätta empiri med ordlekar.
3) Klein har fel när hon påstår att liberaliseringar i allmänhet åtföljs av ökad fattigdom och mindre demokrati. Och för att dölja det avstår hon från att ens försöka belägga det empiriskt.
Med andra ord har Naomi Klein fel i sina tre huvudteser och dessutom använder hon medvetna förfalskningar för att få ihop det. Allt detta belägger jag i detalj, med statistik, fullständiga citat och med källhänvisningar.
Är ditt enda försvar för den bok du tycker är lysande mot dessa belägg verkligen att jag påminner om 70-talsvänsterns sekterism? Det är faktiskt ett fattigdomsbevis.
Vänliga hälsningar,
Johan
Hej!
Jag har inte haft tillfälle att läsa Naomi Kleins senaste bok. Däremot hörde jag henne bli intervjuad i radions P1 häromdagen av Anders Holmberg. Läste intervjuen med Klein i dagens
DN av Ingrid Carlberg. Klein har intressanta idéer och tankar.
Hon nämnde ju bl a att Gorbatjov var intresserad av den nordiska välfärdsmodellen.
Jag kom att tänka på efteråt att Sovjetunionens Stockholms ambassdör Boris Pankin (fd journalist) stationerad under
åren 1982-1990? Utsågs till Sovjetunionens siste utrikes-minister. Jag är tveksam om den politiska ledningen i Moskva ville försvaga Sveriges geo-politiska ställning genom att skicka in ubåtar i skärgården. Gjorde Bildt karriär på misstänkta ubåtar?
Eller för att citera Ingvar Carlsson
"Jag frågade vid flera tillfällen dåvarande ÖB Bengt Gustafsson, om det inte fanns någon matros i fd Sovjetunionen, som kunde berätta att han varit ombord på en ubåt i svenska vatten" Källa Ur skuggan av Olof Palme, sid 105.
Rapporter om misstänkta ubåtar
och jakten på Olof Palmes mördare, skapade en obehaglig stämning, sände chockvågor genom nationen.
Hälsningar
Rustan Rydman
Naomi Klein bemöter nu själv kritiken på sin hemsida:
http://www.naomiklein.org/articles/2008/09/one-year-after-publication-shock-doctrine-response-attacks
Känns som det var ett rätt lätt jobb för henne att reda ut de flesta missförstånden. Min enda invändning är väl att det kändes lite långsökt att försöka blanda ihop elchocker med ekonomiska chocker, men det gör ju förvisso inte att det ena är mindre belagt än det andra i boken.
Skicka en kommentar
<< Home