fredag, januari 30, 2009

The first tech president

Var på seminarium på praim pr i veckan om Andrew Sherrys och Jonas Hellmans rapport "The first tech president". Intressant. Obamas framgångsrika kampanj kommer att studeras av kampanjmakarna de närmaste åren. Många kommer att försöka kopiera orginalet. Vinnare brukar sätta scenen för efterföljarna. I början av 1990-talet drömde politikerna om att kunna passera de etablerade medierna och kommunicera direkt med väljarna. Med sina 13 miljoner mailadresser har Obama skapat en egen kanal till sina anhängare. Frågan är om han kan hålla den vid liv även som president. Men kampanjen var också unik genom att den med modern teknik lyckades knyta ihop människor som ville organisera sig, och på sätt och vis återuppfann den politiska aktivismen. Aldrig tidigare har lika många varit aktiva i en amerikansk valkampanj. Samtidigt lyckades Obama (precis som föregångaren Howard Dean i primärvalet 2004) skapa en revolution vad gäller ekonomisk finansiering. Det var mängden av små bidragsgivare som gav Obamas ekonomiska försprång gentemot John McCain. Storföretagens dominans över amerikansk politik kanske håller på att brytas. Till detta kommer en tro på teknikens demokratiska möjligheter och en föreställning om ökad öppenhet: kontroll är en illusion i det moderna informationssamhället. Kanske är Obama "The first tech president". Frågan är vem eller vilka som låter sin inspireras här i Sverige.

tisdag, januari 27, 2009

"Texas" räddar Offside

Köpte senaste Offside. Förnyade inte min prenumeration häromåret. Tyckte att det blev lite väl mycket Göteborgsperspektiv och att tidningen kunde skriva sönder och överanalysera fotbollen. Men senaste numret verkade intressant i mina ögon. Temat är proffsliv under flera decennier från Roger Magnusson succéår Marseille till Viktor Elms resa till Holland som började helt nyss.
Men det som gör numret värt att läsa är faktiskt Per "Texas" Johanssons krönika. Inte bara för att han är en stabil back i HBK. Utan för det underfundiga sättet att skriva med en lite lätt cynisk underton. Den här gången berättar han om alla avskedsmiddagar med HBK-are som blivit proffs. Dusan Djuric bjöd fint på restaurang Svea i Halmstad. Medan Petter Hansson ordnade bord på O´Learys. Hamburgertallrik och en stor stark: "Sådan var Petter, sådan var proffsmiddagen - arrangemanget speglar människan."
Sedan har vi de som förknippas med snålhet för att de aldrig bjöd: Emra Tahirovic, Stefan Selakovic, Mikael Nilsson och Sharbel Touma. Eller de som berättar sent om middagen (Martin Fribrock och Peter Larsson): "Åtta personer kunde komma...Smart, men fult."
Nej en proffsmiddag enligt "Texas" innebär att man tittar på Dusan och beställer in något starkt och går ut på toaletten och spolar ner groggen: "Man vill att det ska svida en sista gång."
"Texas" räddar Offside.

onsdag, januari 21, 2009

Bildt förminskar Obama

Lyssnade på moderata utrikesministern Carl Bildt i Rakt på med KG Bergström i SVT igår. Bildt frågades ut om den nye presidenten Barack Obama. Bildt och Obama kommer i politiskt mening från två skilda politiska planeter. Bildt förminskade Obama och det politiska epokskifte som valsegern och talet i samband med att han igår svors in som president representerar. Orden var inte så viktiga. Möjligen var Obama som person något unikt. Sa Bildt.
En moderat med sympatier i det republikanska parti som förlorade makten i höstas spelar ned den politiska skillnaden mellan Bush och Obama. Den ideologiska oviljan lyser igenom. Vi ska inte hoppas så mycket. En annan variant så vanlig bland liberala ledarskribenter är att vi bör skruva ned de politiska förväntningarna på att det kommer att bli någon större förändring med Obama. Hans tal igår vittnade om något annat. Reagan och Bush-eran är över.

fredag, januari 16, 2009

Finansvalpen Alex blir medelålders

Ser scenuppsättningen av "Alex" i London med Robert Bathurst i huvudrollen som spelar helt själv mot animeringar av de andra gestalterna från denna klassiska tecknade serie. Teater som jag aldrig sett tidigare. Alex är alltså en brittisk seriefigur, en Investement banker i The City, som dök upp första gången 1987 i dåvarande London Daily News, senare i The Independent och nu sedan många år i The Daily Telegraph. Alex har redan överlevt många finansiella fall, men efter förra årets krasch har hela historien skrivits om en smula. Alex själv är numera medelålders och yngre handlare mer alerta.
Det är mycket underhållande. Robert Bathurst är en lysande skådespelare. Känd från TV som det heter här. Alex fru Penny och chef Rupert tillsammans klienten den hårdföre Mr Hardcastle och Vince the trader och inte minst Senastien, en Eurotrash junior från Frankrike av alla ställen, ja det teater med temperaturen och komiken hämtad direkt från samtiden.

onsdag, januari 14, 2009

Farväl till världsundergången

Var kommentator på ett seminarium om Stefan Fölsters bok "Farväl till världsundergången" i dag. Ett samtal på ABF Stockholm. Igen. Sverker Sörlin var den andre "opponenten". Stefan Fölster har skrivit en märklig bok. Den har sina poänger i detaljerna. Men som helhet leder den oss fel. Den ingår i en genre böcker som kritiserar de allmänna föreställningarna om den globala uppvärmningen. Nu förnekar Fölster inte klimatförändringarna.
Men en sammanfattning av boken är att den är kluven mellan å ena sidan optimism och å andra sidan pessimism. Den optimistiska delen av boken är att det här med den globala uppvärmningen löser sig av sig själv på något sätt. Den pessimistiska delen av boken ger en rad exempel på hur politiken gör klimatkrisen värre. Det blir som att politiken är hotet.
Men för att hantera hela den utmaning som klimathotet utgörs krävs en sammanhållen politik. Sedan kan man diskutera hur den ska se ut.
Och jag blir inte speciellt lugnad av Stefan Fölsters påpekande att klimatkrisen har sina positiva sidor, som att antalet halkolyckor kommer att minska i Sverige när temperaturen höjs.

måndag, januari 12, 2009

Vem är rädd för Virginia Woolf?

Jag har bara sett "Vem är rädd för Virginia Woolf?"på TV för länge sedan med Elisabeth Taylor och Richard Burton. En klassisk version. Nu ser jag Stockholms stadsteaters uppsättning med Dan Ekborg och Pia Johansson i regi av Sofia Jupither. Lysande. Det är en stark resa ner i relationernas mörker. Där självbedrägeriet och lögnerna satt närheten i fängelse. Men den slutar ändå i någon form av försoning. Märkligt nog. Vägen dit är smärtsam. Det handlar om att krossa lögnerna. Efteråt någon form av befrielse.

söndag, januari 04, 2009

Ekonomiska och äktenskapliga kriser

Det finns olika slags kriser. Som ekonomiska och finansiella. Och äktenskapliga. Jag läser att finanskrisen lett till att ett antal Wall Street-par brutit upp. Ekonomin kanske hann upp relationen. Annars läser jag i Dagens Industri de råd ett antal ekonomer ger inför 2009. Gunilla Nyström, privatekonom på SEB menar att det under nuvarande ekonomiska omständigheter finns skäl att "satsa på att hålla ihop familjen": "En skilsmässa är i princip alltid ett ekonomiskt nedköp. I lågkonjunktur med väsentligt högre risk för arbetslöshet och därtill fallande bostadspriser kan skilsmässan/separationen betyda ekonomisk katastrof." Inget utrymme för äktenskaplig kris i denna ekonomiska kris. Alltså: bit ihop för ekonomins skull. Ekonomerna har talat.