fredag, mars 18, 2016

Dåliga argument från höger för lägre löner

För ett par veckor skrev jag en ledare på Dagens Arena om argumenten för lägre löner. På websidan Arbetsmarknadsnytt, sponsrad av Svenskt Näringsliv med fokus på årets avtalsrörelse, upptäcker jag att Maria Eriksson kommenterat min text. Jag hänvisade bland annat till Arena Idés rapport "Ett anständigt liv" som visar att det inte går att leva på en sänkning av dagens lägsta kollektivavtalade löner. Något bland andra Annie Lööf, ledare för Centerpartiet, föreslagit. Så här lyder Maria Erikssons kommentar: "Säg det till den merpart av jordens befolkning som lever på långt mindre pengar än så. Dessutom lever en stor del av de människor som skulle komma ifråga för arbeten med lägre löner idag på försörjningsstöd, som ger en lägre levnadsstandard än så. Flera av de förslag som lagts innebär också att inkomstskatterna sänks vilket gör att disponibelinkomsten inte blir lika låg. Och slutligen hade svenska hushåll för bara tio år sedan 25 procent lägre disponibla inkomster. Är det någon som på allvar skulle hävda att det inte gick att leva på en lön i Sverige för tio år sedan?" Man kan säga mycket om denna argumentationslinje. Men det är faktiskt inte riktigt seriöst. Exempelvis är 100 kronor inte lika mycket värda idag som för tio år sedan. Med samma logik skulle man kunna säga att för 100 år sedan levde människor på säg 1 procent av dagens levnadsstandard. Och det gick ju bra. Eller? Och upplysningsvis räcker 100 kronor räcker längre i Sao Paulo än i Stockholm. Men grundfrågan är om vi vill ha ett samhälle med större löneskillnader och en låglönesektor. Vi har hört argumenten för en sådan utveckling länge nu. Erfarenheten visar att det skapar allt större fickor av fattigdom och ökade sociala och ekonomiska spänningar. Vi ser redan sådana tecken i det svenska samhället. Skillnaden mot för 20 år sedan då argumenten för ökad lönespridning fick fotfäste är att vi i dag har facit. I dag ser vi också badsidan av den här utvecklingen. Och i dag är ökad ojämlikhet nationellt och globalt en fråga som behandlas som ett allvarligt och ett stor problem av de flesta seriösa kommentatorer. Det var en stor fråga på senaste toppmötet i Davos. Det är inte bara fråga om den sociala och ekonomiska konsekvenserna av ökad ojämlikhet. Många ekonomer menar också att sänkta löner, i många länder sänkta reallöner för stora grupper är ett skäl till att så många länder uppvisar en så pass låg tillväxt och produktivitetsutveckling. Men om man lyssnar på den svenska debatten så är det i långa stycken som om ingenting har hänt. Det samma gamla schlager som repriseras: Alla får det bättre om några får det sämre.