Farväl till världsundergången

Var kommentator på ett seminarium om Stefan Fölsters bok "Farväl till världsundergången" i dag. Ett samtal på ABF Stockholm. Igen. Sverker Sörlin var den andre "opponenten". Stefan Fölster har skrivit en märklig bok. Den har sina poänger i detaljerna. Men som helhet leder den oss fel. Den ingår i en genre böcker som kritiserar de allmänna föreställningarna om den globala uppvärmningen. Nu förnekar Fölster inte klimatförändringarna.
Men en sammanfattning av boken är att den är kluven mellan å ena sidan optimism och å andra sidan pessimism. Den optimistiska delen av boken är att det här med den globala uppvärmningen löser sig av sig själv på något sätt. Den pessimistiska delen av boken ger en rad exempel på hur politiken gör klimatkrisen värre. Det blir som att politiken är hotet.
Men för att hantera hela den utmaning som klimathotet utgörs krävs en sammanhållen politik. Sedan kan man diskutera hur den ska se ut.
Och jag blir inte speciellt lugnad av Stefan Fölsters påpekande att klimatkrisen har sina positiva sidor, som att antalet halkolyckor kommer att minska i Sverige när temperaturen höjs.