Svante Nycander gör reklam för sin egen bok

Svante Nycander har i två artiklar på DN-debatt gått till någons slags retroaktiv attack på vänstern. Vare sig den har huserat på DN-kultur eller i den akademiska världen. Några av de akademiker som får sin släng av sleven är Stefan Jonsson och Sven-Eric Liedman, båda kraftigt belastade av marxistiska influenser. För att vara två texter som går till storms mot relativisering av sanningsbegreppet är det fråga om synnerligen illa underbyggda texter. Citat från Timbroseminarier får tjäna som bevis för Nycanders att liberalismen är marginaliserad på det akademiska fältet och i svenskt kulturliv. Och i vilket elfenbenstorn har Nycander befunnit sig i? Svar: DNs liberala ledarredation. Det höga tonläget är intressant i sig. Jag undrar var det kommer sig av. Men sedan inser jag att Sven-Eric Liedman är huvudsaken här. Liedman har skrivit en idéhistorisk klassiker som ingått i undervisningen under decennier. Jag läste den själv i början på 1980-talet. Då hette den "Från Platon till MaoZedong". Att en marxist lyckats med denna bedrift är bara för mycket. Särskilt som Nycander själv precis utkommit med en bok i denna genre: "Liberalismens idéhistoria: frihet och modernitet". Han gör väl helt enkelt reklam för sin egen bok. Och han vill förmodligen att den ska in i litteraturlistorna på universiteten. Vad var det Marx sa. Intresset ljuger aldrig.