Födelsedagskalaset

Att se en pjäs av Harold Pinter är som att träda in en egen värld. Min första Pinterupplevelse var "No mans land" i London som Pinter själv registerade. Det var nu ett tiotal år sedan.
I går såg jag Födelsekalaset på Stadsteatern. Ännu en lysande uppsättning av Thommy Berggren. Och en lika lysande och träffsäker rollbesättning.
Att se Pinter är som att träda in i en värld av ett slags verbal terrorbalans. Hur var det motiveringen till Nobelpriset löd? Något om att han blottla det vardaliga förtrycket. I Födeledagskalaset tas trasiga Stanley (Shanit Roney) omhand av Goldberg (Peter Andersson)och Mccann (Reine Brynolfsson). Stanley förs bort. Klart vart. Det är inte bakgrunden och sammanhanget som är intressant. Utan maktrelationerna och övergreppen har skalats bort från sina yttre omständigheter. Pjäsen skrevs ett dussin år efter Förintelsen. Själv skrev Pinter om pjäsen:
"Den är säkerligen formad av förföljelse... Var kommer de här två budbärarna ifrån? Något som alltid förvånade mig då var det faktum att folk verkade ha glömt att Gestapo hade knackat på folks dörrar för inte särskilt länge sedan. Och folk har faktiskt knackat på folks dörrar under århundraden."