Race of Lifetime

"Race of a Lifetime. How Obama won The White House" av John Hielemann och Mark Halperin är den där typen av böcker man saknar om svensk politik. Extrem välresearchad och välskriven. Fantastisk på många sätt. Men ändå säger den inte så mycket nytt. Det mesta av det här har man redan läst om man följde den amerikanska presidentvalrörelsen. Och amerikansk politik bevakas i stort och smått i svenska medier. På gott och ont. Andra länders politik ligger däremot ofta i skugga. Så inte så mycket nytt. Men ändå en fantastisk bok. Den gravigerar inte kring kampen mellan McCain och Obama. Nej, det handlar snarare om den långa striden mellan Clinton och Obama. Från första till sista sidan. Och kanske var det maken Bill som egentligen la fälleben på Hillary. I bokens upplösning överväger och motsätter Hillary sig länge att acceptera utrikesministerposten. Men säger till slut ja. Men hon ska i samtal med Obama ha sagt, i varje fall enligt den här boken:
"Hillary raised a matter far more intimate than her personal reluctance. You know my husband, she said. you´ve seen what happens. We´re going to be explaining smething that he said every other day. You know I can´t control him, andat some point he´ll be a problem."
Till slut säger hon som vi alla vet ja. Det är spännande trots att man vet hur det ska gå
Och sluklömmen lyder: "Obama had pulled off the grandest game changer of them all. On the brink of great power and awesome responsibility, he and Clinton were on the same team".