Gordon Brown ligger illa till

Det är för tidigt att döma ut Gordon Brown och labourpartiet. Men efter en succéstart har det mesta fått fel. Kanske får Brown nu betala för en uppdämd trötthet med labour efter mer än tio års maktinnehav. Det började med att Brown tvekade om att utlösa nyval tidigare i höstas. Opinionssiffrorna började dala och de konservativa återtog något av inititativet. Sedan har Brown pressats hårt. På grund av skattemyndigheterna som slarvat bort oändligt många dokument. Och på grund donationer till partiet som inte rapporterats som sig bör. Partisekreteraren avgick omedelbart. De konservativa tidningarna skriver som väntat att Browns regering "might be as good as dead".
Och internt finns spänningar mellan blairister och browniter, trots allt skillnaden dem emellan inte är större än differensen mellan Pepsi Cola och Coca Cola. Nyligen tillrättavisades den unge utrikesministern David Miliband av premiärminister efter att han hållit proeuropeiskt tal. Parallellen till sönderfallet under John Majors dagar i mitten av 1990-talet är uppenbar. Men i politiken är en vecka en lång tid och väljarna glömmer lätt gamla misstag och röstar i slutändan om framtiden.