Så in i Norden

I helgen skrev Peter Wolodarski en mycket bra ledare i Dagens Nyheter. Han pekade på det svenska mediala ointresset för vad som händer i våra nordiska grannländer. Bevakningen av exempelvis den pågående norska valkampanjen är under all kritik eller närmast obefintlig. Antal svenska korrespondenter i dessa länder är försumbart. Medan de å andra har ett 30-tal stationerade bara i Stockholm.
"Ibland får jag känslan av att vi svenkar vet mer om sjukvårdssytemet i USA än om vården i vår del av världen", skrev Wolodarski. En bekräftelse därpå fick vi för övrigt i samma utgåva av Dagens Nyheter. Tidningen ägnade bara denna dag tre helsidor åt ickehändelsen: "Fugelsangs rymdresa".

Il Divo

Vem minns Guilio Andreotti i dag? Den långvarige italienske kristdemokratiske premiärministern. Som sedan försvann med kristdemokraterna efter att slöjan över alla skandaler drogs undan. Ett stort antal politiker i den italienska eliten dömdes för diverse brott. Mord och självmord ackompanjerade sönderfallet.
Paolo Sorrentinos "Il Divo" sätter dessa händelser och Andreotti i fokus igen. Man försvår varför Berlusconi lyckades fylla tomrummet. Filmen är gjord som en modern musikvideo och power point-presentation. Den som bara har dimmiga föreställningar om italiensk politik blir nog mest förvirrad.
Och Andreotti själv? Nej, han blev aldrig dömd. Trots flera åtal om maffiasamröre och anklagelser om att skulle han anstiftat mord. I dag är han senator på livstid. Il Divo.

Manifest

Jag måste erkänna att jag blev uppmuntrad av det författarmanus som publicerades i Dagens Nyheter i helgen, med bland andra Paulie Wolff och Jesper Högström. Inte för att det är ett dogma-manifest direkt. Med det bådar gott. Jag måste erkänna att jag är trött på deckare. Och ytlighetens prosa. De sju författarna lovar bland annat att "aldrig skriva böcker om unga shoppande kvinnor i storstadsmiljö helt upptagna av kärleksaffärer och märkesvaror. Vi lovar också att aldrig - inte ens under pseudonym - skriva romaner om kommissarier eller journalister som löser mordgåtor på Öland eller Gotland eller i Skåne, Bohuslän, Närke, Västergötland, Östergötland, Uppland, Sörmland eller andra svenska landskap".

Krugman om Obama

"Well, I´m shocked and surprised at their shock and surprise", skriver Paul Krugman i New York Times och fortsätter en kritik han förde fram redan under primärvalet. Han menade då att Obama underskattade det republikanska och särintressebaserade motståndet mot en genomgripande sjukvårdsreform. Den invändningen tycker han bekräftats de senaste veckorna:
"It´s hard to avoid the sense that Mr. Obama has wasted months trying to appease people who can`t be appeased, and who take every concession as a sign that he can be rolled."
Nu måste Obama i stället vinna tillbaka de progressivas förtroende, menar Krugman.

Anti-sommarhus

Sista dagen på semestern. Sista föreställningen på Zita klockan 21.00. Ser Lars von Triers Antichrist. Jag vet inte vad jag ska säga. jag vet inte vad han vill säga. Jag är stum. Och vet inte om jag förstår något. Filmen utspelas huvudsakligen i en liten stuga på landet. Det enda jag med säkerhet vet: jag kommer inte att skaffa någon sommarstuga.

Sommaren i Kina

Sommarens resa gick till Kina. Och jag passade på att fördjupa mej i Kinas historia. Gick igenom ett gäng guideböcker. Och några aktuella böcker förstås. Ola Wong har skrivit en rappt skriven bok, men klassisk journalistisk reportagestil. Finns i pocket. Och före detta ambassadören Börje Ljunggren har skrivit en gedigen bok som rekommenderas: "Kina. Vår tids drama". En utmärkt introduktion.
Numera behandlar böckerna om Kina det ekonomiska undret och bristen på demokrati. För trettio år sedan var maoismen fortfarande i svung. Anne Hedén har skrivit en avhandling om framför allt Svensk-Kinesiska vänskapsförbundet. Dessa så kallade vänskapsföreningar är verkligt ett intressant fenomen. Och den svenska maoismen en smula exotisk.
Men när Mao dog och Deng tog över dog också maoismen här hemma. Alla dess organisationer upplästes. Och de devota Kinahyllningarna skattade åt förgängelsen. I mitt stora arkiv hittar jag Tore Zetterholms stora bok "Kina drömmen om människan" från 1977. Med foto av Bo Gärtze. Utgiven av Bra böcker:
Om det politiska motsättningarna heter det att de har "framkommit i efterhand": "både i samband med "rektifieringsrörelserna på 50-talet, då partiet tog till hårdhandskarna och avrättade hundratusentals klassfiender, och under kulturrevolutionen i slutet av 60-talet. Nära sextio procent av dem som satt i Shanhais centralfängelse när jag besökte det, sades vara politiska brottslingar, det skulle vara en orimligt hög siffra i ett samhälle av vår typ."
Ordvalet gör att jag sätter tillbaka boken i bokhyllan med mycket blandade känslor.