Professor Calmfors på ärten
Professorn i nationalekonomi Lars Calmfors har i ett par artiklar på DN-debatt utgjutit sig över den politiska debattens förflackning. Han kritiserar bland annat att forskare går in i debatten utan att ha tillräckligt på fötterna och att politiker använder sig av forskningsresultat på ett tendentiöst sätt. Visst. Allt detta kan säkert diskuteras. Detta gäller dock inte hans egen forskning. Som är ren och obestridlig av glasklart objektiv karaktär. (OBS ironi!)
Debattens allmäna degenerering leder till att seriösa forskare väljer att inte engagera sig i samhällsdebatten, hävdar han nu. Vilket han beklagar. Själv är han flitig i denna genre. Men samhällsdebatten håller en "låg kvalitet" menar Calmfors. Undertexten är: ska det vara på detta sätter vill inte jag vara med längre.
Skälet till dessa inlägg av en smått försmådd professor är - noga besett - att hans egen upphöjdhet som oantastlig forskare har ifrågasatts. Härförleden kritiserade bland annat Roger Mörtvik (samhällspolitisk chef på TCO) och Roland Spånt (tidigare TCO-ekonom) just Lars Calmfors inlägg i samhällsdebatten. De hade vad jag kan förstå fog för sin kritik. Just detta har uppenbarligen skakat Calmfors. Hans upphöjdhet som en av alla uppskattad auktoritet faller ju om hans forskning och tolkning av denna forskning inte är så glasklart entydig som han låter göra gällande. Därav den upprörda tonen från professorn på ärten.
Ytterst rör det sig om nationalekonomernas bild av sin vetenskap som opolitisk och oideologisk, det är bara fråga om fakta utan värderingar menar de själva. Även om just Calmfors så ofta, så ofta rekommenderar det ena eller andra politiska beslutet.
Kanske är det som Villy Bergström en gång skrev i en omdiskuterad artikel i Ekonomisk Debatt att nationalekonomi numera är en utbildning som genererar ett slags doktorsgrad i liberalism. Med den följer en falsk självbild av att denna nationalekonomiska forskning står ovanför politik, värderingar och ideologier. Det är dags att åter ge ut Gunnar Myrdals klassiska bok "Vetenskap och politik i nationalekonomin" som torperade denna föreställning redan på 1950-talet.
Debattens allmäna degenerering leder till att seriösa forskare väljer att inte engagera sig i samhällsdebatten, hävdar han nu. Vilket han beklagar. Själv är han flitig i denna genre. Men samhällsdebatten håller en "låg kvalitet" menar Calmfors. Undertexten är: ska det vara på detta sätter vill inte jag vara med längre.
Skälet till dessa inlägg av en smått försmådd professor är - noga besett - att hans egen upphöjdhet som oantastlig forskare har ifrågasatts. Härförleden kritiserade bland annat Roger Mörtvik (samhällspolitisk chef på TCO) och Roland Spånt (tidigare TCO-ekonom) just Lars Calmfors inlägg i samhällsdebatten. De hade vad jag kan förstå fog för sin kritik. Just detta har uppenbarligen skakat Calmfors. Hans upphöjdhet som en av alla uppskattad auktoritet faller ju om hans forskning och tolkning av denna forskning inte är så glasklart entydig som han låter göra gällande. Därav den upprörda tonen från professorn på ärten.
Ytterst rör det sig om nationalekonomernas bild av sin vetenskap som opolitisk och oideologisk, det är bara fråga om fakta utan värderingar menar de själva. Även om just Calmfors så ofta, så ofta rekommenderar det ena eller andra politiska beslutet.
Kanske är det som Villy Bergström en gång skrev i en omdiskuterad artikel i Ekonomisk Debatt att nationalekonomi numera är en utbildning som genererar ett slags doktorsgrad i liberalism. Med den följer en falsk självbild av att denna nationalekonomiska forskning står ovanför politik, värderingar och ideologier. Det är dags att åter ge ut Gunnar Myrdals klassiska bok "Vetenskap och politik i nationalekonomin" som torperade denna föreställning redan på 1950-talet.
posted by Håkan A Bengtsson at 4:57 em
2 Comments:
Hej!
Jag har en känsla av att professor Lars Calmfors vill vrida klockan tillbaka, mot det ljuva 80-talet, när ekonomerna hade en stark position i den svenska samhällsdebatten. Vår tids överstepräster. Allt skulle förklaras i en ekonomiska termer.
Finansminister Kjell-Olof Feldts medarbetare med Klas Eklund i spetsen föreläste ganska omfattande under denna period
inom SAP.
En retorik i ekonomiska termer, ett nytt språk från Folkets hus talarstol. Språk kan skapa samhörighet och även distans.
Jag upplevde ett stort avstånd.
Författaren Lars Gustavsson och jag står säkert en bra bit ifrån varandra när det gäller politiska ståndpunkter.
Gustavsson hade ett intressant resonomang i radion häromveckan när gäller språket.
Forskare och andra yrkesgrupper som arbetar inom olika områden och fält, använder sig av visst vokabulär (min tolkning kan bli fången i sin egen retorik).
Dessa yrkes grupper når oftas dom närmast berörde med sitt språk. Rör sig med samma begrepps apparat.
En journalist har en viktig funktion att fylla i ett samhälle, enligt Gustavsson. På söndagen skriver journalisten om fotbollsmatchen i kommunen.
Onsdag kväll rappoterar journalisten från kommun-fullmäktige.
Jag anser att ekonomiska forskare måste ibland ta hissen ned från elfenbentornet och besöka olika verkligheter. Delta i samhälls-debatten. Jag tror att man måste både studera macro-ekonomi men även familje-ekonomin runt köksbordet: Rinkeby, Rosengård
och Bergsjön.
Hälsningar
Rustan Rydman
Stockholm
Absolut. Den vetenskapliga kunskapen måste värderas och tas till vara i ett offentligt samtal. Men vetenskapsmännen kan inte ha ett absolut tolkningsföreträde. Konkret erfarenhet, eller om man så vill, praktisk erfarenhetsbaserad kunskap måste också komma fram i den politiska diskussionen. Den tillför kunskaper och erfarenheter som den vetnskapliga kunskapen ofta bortser ifrån eller som dom inte kan få in i sina vetenskapliga, rationella modeller.
Skicka en kommentar
<< Home