torsdag, februari 01, 2007

EU 50 år

EU fyller 50 år i år. Det har gått fem decennier sedan de sex grundarländerna undertecknade Romfördraget 1956. Mycket vatten har flutit i de europeiska floderna sedan dess. Idag är det fråga om en union med 27 medlemmar. Berlinmuren har fallit och krigens tid tycks över.
Samtidigt griper ett nytt europeiskt missnöje omkring sig. Det har med framtiden att göra och rör en oro för att ”globaliseringen” kommer att göra allting sämre. Oron kan tyckas överdriven. Men den är reell. Ja, en central faktor i europeisk politik i dag. En aktuell opinionsundersökning som utförts på uppdrag av Financial Times visar att två tredjedelar av fransmännen, italienarna och spanjorerna (och hälften av tyskarna) anser att övergången till euron haft negativa effekter. Bilden är i och för sig motsägelsefull. En majoritet anser att de själva gynnats, men att det är andra som missgynnats.
I ett historiskt sett kan detta missnöje tyckas en smula märkligt. Om vi blickar tillbaka på Europas 1900-tal så kan vi se tillbaka på världshistoriens värsta brott mot mänskligheten, återkommande krig, miljoner och åter miljoner människor som dött i krig, i utrotningsläger och av svält.
”Jag är fortfarande optimist”, säger Wladyslaw Bartoszewski som själv upplevt förra seklets mörkaste kapitel, som Auschwitz, Warszawaupproret och de kommunistiska fängelserna. Han fick sin revansch. Han blev utrikesminister när Polen kom ut på den demokratiska sidan av denna historia. ”Min sanning segrade”, säger han själv. Demokratin segrade. Läs hans starka nyutkomna bok ”I hjärtat av Europa” (Atlas förlag, www.arenagruppen.se).
Men i dag uppvisar vår kontinent under alla omständigheter en motsägelsefull bild. Å ena sidan pågår en fortgående politisk och ekonomisk integration i hela världen, inte minst mellan de 27 medlemmarna i den Europeiska unionen. Å andra sidan stärks olika slags lokala och nationella identiteter – inte sällan med etniska undertexter – som ofta yttrar sig som ett motstånd mot invandring och arbetskraft från andra länder. Rädslan för att förlora jobbet eller försämrade arbets- och lönevillkor är berättigad. Det är centralt att hitta nya strukturer som undviker detta. Men ”Go home”-paroller innebär oundvikligen att arbetare ställs mot arbetare, svenskar mot de andra. På många håll slår allt detta över i högerpopulism och nationell självtillräcklighet.
Även här erbjuder 1900-talet en viktig politisk erfarenhet. De nationella välfärdsstaterna som växte fram efter kriget var på många sätt ett svar på den sociala oro som framfödde de totalitära rörelserna i Europa i början av förra seklet och som i sin tur ledde fram till den stora tragedin: det andra världskrigets ragnarök.
Demokratin stabiliserades efter kriget både genom nationell suveränitet och ett samarbete på överstatlig nivå, bland annat i form av den europeiska unionen. En balans mellan ekonomi och politik etablerades. I globaliseringens tidevarv har denna balans rubbats till marknadens fördel.
Den europeiska vänsters uppgift i denna epok är att verkligen ta den sociala oron på allvar, kanalisera den i politisk reformvilja och att konstruera nya politiska och ekonomiska modeller där demokratins värde kan värnas, den ekonomiska utvecklingen befrämjas samtidigt som den sociala demokratins grundvalar kan stärkas. Detta bräckliga kontrakt får inte undermineras av en överdriven tilltro till marknaden eller olika former av politisk fundamentalism eller nationell instängdhet. 1900-talets kollektiva europeiska erfarenhet ger här en nödvändig vägledning. Och EU är ännu mer än för 50 år sedan en helt avgörande politisk arena för att optimismen ska kunna betvinga misstron och rädslan.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Hej!

Ja, det finns en berättigad oro över globaliseringen framfart. Indien och Kina växer så det knakar, låga löner och välutbildad arbetskraft gäller framförallt Indien. Det är glädjande för
dessa nationer från fattigdom till en hygglig levnadsstandard för stora grupper.

En svensk bil-analytiker som innehar en professur i Köpenhamn (vars namn jag har glömt), sa undgefär på följande sätt. Det finns cirka 50 stora bilföretag
på den globala nivån. Inom 10-15 år kanske det bara finns mellan
7-10 stora bilföretag på den globala nivån. Ford blöder och GM går dåligt. Toyota är på väg att köra om GM som världens största bilföretag.

Jag tror att EU-medborgarna skulle uppskatta Bryssel i högre grad
om Lissabon-processen kunde förverkligas. Startår ägde rum runt 2000?, etappmålet 2005 och slutmålet 2010.

Varför är det inte mera debatt inom EU när det gäller Lissabon-processen?

Svensk arbetarrörelse borde kunna spela en mycket aktivare roll?

Allan Larsson som har varit Ams chef på EU nivå borde delta i debatten.

Hälsningar
Rustan Rydman
Stockholm

8:10 em  
Blogger Håkan A Bengtsson said...

EU behöver ha en högre profil i globala sammanhang och skaffa sig en självständig roll i relation till den stora makten på andra sidan Atlanten. Och EU behöver utveckla den sociala dimensionen i sitt politiska projekt. Hittills är det främst den ekonomiska agendan (marknaden har avreglerats) som dominerat den hårda politiken inom EU.

10:37 fm  

Skicka en kommentar

<< Home