Valerie Solanas

Det är i slutet av Sara Stridsbergs Dramatenpjäs "Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika" när Solanas psykiatriker säger att även hon drömmer om att döda män. En man bakom mej säger "Nu får dom väl ända ge sig". Det är nog en rätt manlig reaktion. Jag ska villigt erkänna att jag kände lite samma sak när jag läste SCUM-manifestet av Valerie Solans för något år sedan. Det översattes av just Sara Stridsberg. På omslaget var det en bild på Solanas omgiven av poliser efter att hon skjutit Andy Warhol (han överlevde men hämtade sig väl aldrig riktigt). SCUM ska uttydas Society for Cutting up Men. Manifestet tyder på ett mått av genialitet samtidigt som författaren uppenbarligen passerat någon slags gräns. Solanas är kvinnorörelsens enfant terrible. Men vem var hon? Sara Stridsbergs roman "Drömfaktulteten - tillägg till sexualteorin" som pjäsen bygger på är skriven på ett magnetiskt sätt, precis som i "Happy Sally" sugs man in i texten, kan inte sluta läsa. Solanas växte upp i ett extremt patriarkalt amerikanskt samhälle och i ett omgivning av våld och incest som ger en fond till vad som komma skall. Detta är en undangömd historia i vår moderna historia. Men det är ändå som om det inte riktigt går att förstå henne ändå. Hon försvinner liksom mellan de många eleganta formuleringarna i Stridsbergs fina och med rätta hyllade bok. Valerie Solanas historia måste också berättas.