Michael Treschows julafton

Vårens avtalsrörelse kommer förmodligen att bli dramatisk, och omfattar den här gången lejonparten av nu gällande avtal. Dramaturgin vittnar om att vi befinner oss i en ny tid. Vi har en borgerlig regering som hamnat på konfontrationskurs med hela fackföreningsrörelsen, inte bara LO utan också TCO och SACO.
På industrisidan kräver facket en höjning av lägstalönerna. Arbetsgivarna motsätter sig bestämt detta och går ut med någon form av nollbud. Samtidigt försvarar Michael Treschow, ordförande i Svenskt Näringsliv, de höga styrelsearvodena och VD-ersättningarna. Detta har inget med lönenivåerna att göra hävdar han bestämt, utan är ett rent marknadsarrangemang mellan bolagsstämman och företagsledningen.
Här synliggörs två motsatta perspektiv. Johan Stahl von Holstein (gammal IT-företagare) tydliggjorde detta i ett radiosamtal med Transports Per Winberg häromdagen. Holstein beskrev företagen som något VD-arna skapat, de övriga anställda framställde han mest som en restpost i sammanhanget. Om det är denna föreställning som kommer att dominera inom Svenskt näringsliv går vi obevekligen mot en period av tilltagande konflikter på den svenska arbetsmarknaden, med mer av hårda strider mellan löntagare och arebtsgivare. Det kan i själva verket vara en avgörande strid för facket i Sverige; mycket står på spel. Förutsättningarna ändras nu i rask takt, arbetsgivarna förväntar sig någon form av "skördetid" för kapitalet.
Behovet är stort av motbilder till von Holsteins föreställning om vad som skapar tillväxt och ekonomisk utveckling. Stora löneskillnader är i själva verket improduktiva både i samhället och inom företagen. Alla som har praktisk erfarenhet av att driva små eller stora verksamheter vet att resultatet i mycket hög grad beror på om det är möjligt att mobilisera och engagera hela personalen. Stora skillnader i villkor och förmåner motverkar ett sådant engagemang. Om ledningen bara ser till sitt eget bästa, snarare än företagets långsiktiga utveckling eller tar in det omgivande samhället i sina kalkyler, smittar detta av sig till alla andra som arbetar i företaget.
Kanske är det så att en Treschow eller en von Holstein befinner sig så långt från den praktiska verksamheten att de inte riktigt förstått denna dimension av ekonomi och samhällsliv.
Förmodligen kommer de att sitta och titta på Karl-Bertil Johnssons-julafton på söndag och tycka att det är fin gammal berättelse. De kanske till och med skänker en och annan hundralapp till Lutherhjälpen eller Stadsmissionen.
Men när julen är över kommer de att fortsätta att kräva noll löneförhöjning för de som har lägst löner och lika envist försvara sina egna mångmiljonlöner.
Så ser Michael Treschows julafton ut.