Om ord och handling i EU

Det sociala Europa. Så lyder en politisk formel som tycks ligga i tiden. Det var övertydligt på Policy Networks konferens om "Global Europe - Social Europe". Det finns flera skäl till detta. Efter en lång period av avregleringar vill många lyfta fram den sociala dimensionen i EU-projektet på ett mer offensivt och sammanhållet sätt. Såväl höger som vänster använder därför ordet social i allt högre grad. Särskilt efter dubbelnejen till EU-konstitutionen är det uppenbart att medborgarna i olika europeiska länder inte hyser förtroende för att framtiden kommer att medföra förbättringar, snarare tvärtom.
Europa satsar i jämförelse med andra delar förhållandevis mycket på att bygga upp kollektiv välfärd via skatteintäkter. I EUs kärnländer ligger skattetrycket på mellan 40-55 procent. I USA på 25 procent. I andra regioner ännu lägre.
Men denna modell är utsatt för ett hårt inre och yttre tryck. Globaliseringen är den yttre utmaningen. Den åldrande befolkningen en inre strukturomvandling av ålderssammansättningen i vår del av världen. Allt detta sätter de europeiska sociala modellerna under press.
Så vad göra?
På Policy Centers konferens är behovet av reformer ett underliggande budskap.
Men efter alla kloka och lärda föreläsningar av EU-tjänstemän, nationella politiker och forskare blir svaret en smula otydligt. I grunden handlar det om att EU har hårda lagar för att skapa och upprätthålla en fri inre marknad. Men när det gäller det sociala området är det mjuka lagar är normen och makten över dessa frågor ligger i grunden på nationell nivå. I stället dominerar den så kallade öppna samordningsmetoden. EU kan egentligen inte göra så mycket mer än att uppmuntra länderna att lära av varandra.
Gott så. Men efter en dag på en konferens blir det mycket vackra och uppfordrande ord, men väldigt lite om vad som bör göras. Det sociala Europa, hänger kvar lite i den retoriska talarstolen.
Detta kanske säger något om EUs begränsningar. Och om vilka stora utmaningar vi står inför.