Aftonbladets enögdhet

I Aftonbladet skriver historikern och författaren Åsa Linderborg en lång artikel (kulturen 22/11) om socialdemokratins makttradition. Linderborg kan sitt ämne. Man kan också se artikeln som ett inlägg i partiledardebatten. Problemet är skriver Linderborg egentligen inte att partiledningen är "maktgalen" utan att den är "liberal". Och Pär Nuder är "ideologiskt övertygad om kaptialismens och klassamarbetets välsignelser. Han är i grunden belåten - och lojal - med den borgerliga samhällsordningen". Med sådana fiender behöver Nuder nog inga vänner.
Men dessvärre är artikeln på det hela taget politiskt, ideologiskt och sakligt mycket enögd. Det är partiets "höger" som skrivit socialdemokratins historia, hävdar Linderborg. Ett faktum som motsägs av att det ofta var vänstermänniskor som faktiskt skrev den, som exempelvis Zeth Höglund och Fredrik Ström. Vidare är det i artikeln personer som Hjalmar Branting, Rickard Lindström, Per Albin, Tage Erlander och Göran Persson som förknippas med rörelsens auktoritära traditioner och rädslan för massan och folket. Alla har de varit i ledningen för socialdemokratin och är följdaktligen höger. Olof Palme och Ingvar Carlsson undgår dock kritik, av lätt insedda debattekniska skäl. Aktstycket är ett höggradigt ideologiserat sätt att skriva historia som har sina rötter i den utomsocialdemokratiska vänsterns behov av att framställa socialdemokratin som bergtagen av makthungriga karriärister. Den berättelsen går liksom igen. Verkligheten är dock mer komplicerad. Och de auktoritära förhållningssätten betydligt mer jämlikt fördelade inom vänstern. Vänstermannen Zeth Höglund var ett slags politisk jakobin med starka centralistiska böjelser och intoleranta reflexer. Och Arthur Engberg som länge var Per Albins utmanare kännetecknades av ett slags kulturell elitism eller om man så vill idéer om en aristokratisk socialism. För att inte tala om den kommuniska rörelsens demokratiska centralism som än i dag producerar partisplittringar, utbrytningar och exkomunicering av oliktänkande. Men det passar inte in i vänsterns ideologierade historiebekrivning.