De andras liv

DDR är historia. Kommunismen likaså, i varje fall i vår del av världen. Under senare år har den gamla DDR-staten omgetts av ett slags nosalgi – eller om man så vill "ostologi". Den nya tyska filmen "De andras liv" är ett drygt två timmar långt vaccinationsmedel mot alla sådana känslor. Här skildrar regisssören och manusförfattaren Florian Henckel von Donnersmark i sin filmdebut den östtyska säkerhetstjänsten Stasi på ett sätt som inte lämnar något oberörd. Det totalitära systemets absurditeter framstår i efterhand som rent surrealistiska. Maktutövningen blir i "De andras liv" ett slags kafkavandring mot undergången. I filmens centrum finns en författare och en skådespelerska som lever och arbetar ihop. Men som Stasi lägger under kontrolluppen. De övervakas in i sängkammaren. Men här finns dock en dimension som också ingjuter hopp. Deras övervakare börjar hysa sympatier för konstnärsparet. Detta är en film om ordets makt. I varje diktatur finns människor som bryter maktens strukturer och till sist upphäver dessa. 1989 föll muren. Trots att vi vet detta, vet att slutet är givet, en del av vår samtidshistoria, är filmen ett nervpiller. Den är ett måste.