I Hans Bergströms värld

Nytt nummer av Neo, högerliberalernas nya husorgan. Bläddrar förstrött. När ska högern skapa ett offentligt rum för självreflektion med i varje fall ett litet mått av kritik av också de egna käpphästarna? Neo är mer av ett kamporgan än ett idéforum. Det är nog inte vänstern som är högerns värsta fiende. Det är verkligheten, eller kanske verklighetsbilden. Som i Hans Bergströms lilla krönika i Neo. Han är upprörd som vanligt över den så kallade vänstervridningen i medierna. Denna föreställning har medieprofessorn Kent Asp nyligenn vederlagt, senast i ett antal artiklar i Dagens Nyheter. Bergström är den här gången upprörd över att TV 4 gav Göran Rosenberg och Jan Guillou uppdraget att fråga ut partiledarna inför årets val. Att Guillou är ett rött skynke för högern är väl inget nytt, men nyss var ju Rosenberg en av liberalerna uppskattad redaktör för Moderna Tider. Tiderna förändras och vi med dem. Det var skriver Bergström ”två personer som båda placerat sig på den politiska vänsterkanten”. Ja, hur är det med verklighetsbilden egentligen? Nog är Guillou är vänster, men i vissa frågor – kunskap i skolan, Europa och försvaret – intar han positioner som ligger mer i linje med traditionella högerståndpunkter. Jan Guillou är dock först och främst Jan Guillou. Göran Rosenberg är såvitt jag kan se det en klassisk socialliberal debattör, det vill säga i det fält där folkpartiet (och Hans Bergström) för inte så länge sedan befann sig. Han skriver bland annat krönikor i på ledarsidorna i Dagens Nyheter. Men först och främst är Rosenberg och Guillou två av landets främsta journalister.
Bergström föreslår i stället TV 4 Peter Wolodarski och Maria Abrahamsson, Sofia Nerbrand och PJ Anders Linder eller Thomas Gür och Marie Söderqvist.
Vidare är Bergström upprörd över att Gustav Fridolin blivit reporter på Kalla Fakta i TV4. Enligt Bergström saknar Fridolin ”all utbildning värd namnet och har som enda merit just att ha varit en på grund av sin ungdom uppmärksammad riksdagsledamot”.
Surt och bittert. Hur kan det komma sig att Hans Bergström blev en så förbittrad McCarthyist? Var skaffar man sig en så förvriden verklighetsuppfattning. Svaret är givet: ett par decennier på ett toppjobb i landets stora och helt dominerande liberala mediekoncern.