Efter den polske rörmokaren den polska fackföreningen

Det går ett spöke genom Europa. Det är den polske rörmokaren. En symbol som triggat igång oro för jobben och framtiden i många europeiska länder, inte minst i Frankrike.
I Sverige skrev Maciej Zaremba ett uppmärksammat reportage i Dagens Nyheter kring konfliktytorna på arbetsmarknaden i det nya Europa. Nyligen fick han stora journalistpriset för just det reportaget. Zaremba satte fokus på en viktig problematik. Även om hans reportage bara tenderade att beskriva den svenska fackföreningsrörelsen som busen i denna den globala världsordningens tidevarv. Man undrade en smula om det överhuvudtaget fanns arbetsgivare som ytterst ansvarar för löner och arbetsvillkor. I varje fall var det inget framträdande tema i just de artiklarna.
I den brittiska tidningen The Guardian berättar Duncan Campbell på sätt och vis samma berättelse men utifrån ett annat perspektiv. I Storbritannien har 200.000 polacker registrerat sig för arbete sedan EU utvigdades. Som redan Woody Guthrie visade i USA i början av seklet är invandrade arbetare ofta de som har sämst arbetsvillkor och lägst löner. Deras enda medel då som nu är att organisera sig. För första gången sedan andra världskrigen har nu en fackförening för invandrade arbetare bildats i Storbritannien. I Southampton och Glasgow finns i dag polska fackföreningar. Många av dem har fått uppleva hur arbetsgivarna erbjudit dem lägre lön än de brittiska arbetarna. Även på många andra sätt diskrimineras de. Nu arbetar de med nya och gamla metoder, som hemsidor på polska om rättigheterna på arbetsmarknaden. Och genom att bilda fackföreningar.
Kanske kan detta leda till en nödvändig revitalisering av den fackliga rörelsen i Storbritannien. Parallellen till hur latinos i Kalifornien genom strejker och livfulla demonstrationer lyckades få upp lönerna och förbättra arbetsvillkoren är uppenbar. Häromveckan upplevde London något liknande då städarna på ärevördiga Goldman Sachs demonstrerade. Den solida investmentbanken anser sig tydligen inte ha råd men rimliga löner och arbetsvillkor för de som håller kontoren och toaletterna rena. Den brittiska fackföreningsrörelsen börjar vakna och är nu närvarande även i Polen.
Duncan Campbells slutsats i The Guardian förtjänar att citeras:
"Trade unions were formed because employers were otherwise able to threaten individual workers with the sack if they complained, to divide and rule and to exploit the weakest parts of a workforce. When Solidarnosc first flexed its muscles in Poland in the early 80s, it was seen in Britain as an emblem of anti-communism and applauded by newspapers that usually vilified union activists. Poles are bringing many skills to this country. One of the most valuable could well be their much-needed involvement in the union movement and the part they play in providing just the kind of solidarity that many employers had hoped was now unfashionable."