Mona Sahlins känslosträngar

Helgens socialdemokratiska partikongress var på många sätt annorlunda. Den här gången var det inte maktens parti som kongressade utn ett parti i opposition, en historisk ovanlighet. Den här kongressen var också befriad från beslutsfattande som kan skapa konflikter. Det var med andra ord en Feel good-kongress var syfte nog var att inympa nytt mod i en sargad rörelse. Det verkade som att den socialdemokratiska inre kadern har längtat efter detta. Inte minst märktes detta i reaktioner på Mona Sahlins tal. Socialdemokraterna har nu bytt partiledare för första gången i opposition sedan 1920-talet. Dessutom valdes för första gången en kvinnlig partiledare.
Reaktionerna i samband med valet och hennes tal var också mycket illustrativa. Hon verkade få nästa alla närvarande att fälla en tår i samband med båda tillfällena. Dels berodde det nog på sammanhanget: en socialdemokratisk må-bra-känsla kännetecknade hela arrangemanget.
Men frågan är om inte Sahlin i högre grad än Persson har en förmåga att beröra den socialdemokratiska inre kaderns känslosträngar. Sahlin har både djup och en förmåga att utrycka komplicerade saker på ett begripligt sätt, men även med någon slags emotionell dimension som är svårfångad men som ändå finns där. Persson å andra sidan är en av Sveriges främsta talare genom tiderna, men saknar nog den där förmågan att beröra människors inre, trots alla vackra citat från Dan Andersson och andra gamla fina arbetarrörelseförfattare.
Under SAP-kongressen var det som en lättnadens suck gick genom kongressalen. Persson fick sin hyllning, men överdrivet konungslig. Men som SVTs dokumentär i går visade var beslutsfattande inom socialdemokratin under hans tio år vid makten extremt koncentrerat till honom själv. Det faktum att Margot Wallström 1998 (då frontrunner i valrörelsen och dessutom socialminister) inte visste något om förslaget om maxtaxan på dagis i förväg är talande. Persson hävdade i dokumentären att han var rädd för läckor och att dessutom var det en fråga om en partifråga och inte en regeringsfråga.
Man tar sig för pannan.