Göran Johansson är en annan typ av patriark
Göran Johansson dominerar sedan lång tid den göteborska politiken. Hans konflikt med Göran Persson har utspelats inför öppen ridå i medierna. I en LOs tidskrift "Alla" säger han:
"Ingen vågade gå emot, utan höll masken utåt. Man kunde ha haft en öppen debatt, men medias sätt att hantera friska debatter gör att de blir ofriska debatter. Persson var för lite lagledare och maktkoncentrationen kring hans person för stor. Han har skadat partiet. Folk är trötta på Perssons attityd."
En vanlig invändning är att även Göran Johansson är en socialdemokratisk patriark, som många kvinnor hamnat på kollisionskurs med. Något som också delvis bekräftas i en intervjun gjord av Kerstin Fredholm. Själv har han inte utfört något hushållsarbete men framhåller att han och hans fru är överens om hur de vill leva. Många andra har dock haft synpunkter på deras liv. Själv säger han: "Det är klart att jag är en produkt av det gamla samhället. Den som inte erkänner det i min ålder ljuger." Genusperspektivet är nog inte helt integrerat i Göran Johansson, även om han använder ordet genus.
Däremot vittnar intervjun om att Göran Johansson är en annan typ av patriark än Göran Persson. Det finns ett underifrånperspektiv som vetter åt ett annat ideal.
"Jag växte upp i ett arbetarehem: Morsan var städerska. Av henne lärde jag mig respekt och hederlig arbetaremoral. Farsan var snickare. Han slet som fan och byggde sin kåk själv. En dag kom det fina herrar och berättade att de skulle riva huset eftersom en väg skulle gå fram just där. Kommunala tjänstemän som behandlade folk von oben. Jag var nog Göteborgs första husockupant, men det hjälpte inte. De rev kåken. Det sårade mig djupt och den dagen satte sig en tagg i hjärtat som aldrig lossnar."
Kanske är det den erfarenheten som delvis kan förklara varför Göran Johansson överlevt så länge som Göteborgs dominerande politiska gestalt. Han bor själv kvar i samma gamla lägenhet och går ut och snackar med folk på stan.
Han för också ett intressant resonemang om skillnaden mellan rättvisa och solidaritet. Solidaritet utgår från att individen tar initiativ av egen övertygelse och avstår något till någon annan. Rättvisa kan menar han till skillnad från solidaritet fördelas av ett system:
"Solidaritet innebär att jag är beredd att avstå något för att andra ska få det bättre. De lyfter och då får jag själv ett bättre liv. Om solidaritet saknas uppstår det klassklyftor och det blir ett otrevligt samhälle att leva i."
"Ingen vågade gå emot, utan höll masken utåt. Man kunde ha haft en öppen debatt, men medias sätt att hantera friska debatter gör att de blir ofriska debatter. Persson var för lite lagledare och maktkoncentrationen kring hans person för stor. Han har skadat partiet. Folk är trötta på Perssons attityd."
En vanlig invändning är att även Göran Johansson är en socialdemokratisk patriark, som många kvinnor hamnat på kollisionskurs med. Något som också delvis bekräftas i en intervjun gjord av Kerstin Fredholm. Själv har han inte utfört något hushållsarbete men framhåller att han och hans fru är överens om hur de vill leva. Många andra har dock haft synpunkter på deras liv. Själv säger han: "Det är klart att jag är en produkt av det gamla samhället. Den som inte erkänner det i min ålder ljuger." Genusperspektivet är nog inte helt integrerat i Göran Johansson, även om han använder ordet genus.
Däremot vittnar intervjun om att Göran Johansson är en annan typ av patriark än Göran Persson. Det finns ett underifrånperspektiv som vetter åt ett annat ideal.
"Jag växte upp i ett arbetarehem: Morsan var städerska. Av henne lärde jag mig respekt och hederlig arbetaremoral. Farsan var snickare. Han slet som fan och byggde sin kåk själv. En dag kom det fina herrar och berättade att de skulle riva huset eftersom en väg skulle gå fram just där. Kommunala tjänstemän som behandlade folk von oben. Jag var nog Göteborgs första husockupant, men det hjälpte inte. De rev kåken. Det sårade mig djupt och den dagen satte sig en tagg i hjärtat som aldrig lossnar."
Kanske är det den erfarenheten som delvis kan förklara varför Göran Johansson överlevt så länge som Göteborgs dominerande politiska gestalt. Han bor själv kvar i samma gamla lägenhet och går ut och snackar med folk på stan.
Han för också ett intressant resonemang om skillnaden mellan rättvisa och solidaritet. Solidaritet utgår från att individen tar initiativ av egen övertygelse och avstår något till någon annan. Rättvisa kan menar han till skillnad från solidaritet fördelas av ett system:
"Solidaritet innebär att jag är beredd att avstå något för att andra ska få det bättre. De lyfter och då får jag själv ett bättre liv. Om solidaritet saknas uppstår det klassklyftor och det blir ett otrevligt samhälle att leva i."
posted by Håkan A Bengtsson at 11:02 fm
2 Comments:
Hej!
Jag har också läst intervjun med Göran Johansson tidningen Alla.
Jag tror att storebror har en hel del att lära av lillebror när det gäller att föra politiska samtal med väljarna.
Göteborgs andan kanske kan implementeras i huvudstaden?
Jag har känsla av att Göran Johansson bedriver ett synligt ledarskap. Det skapar förtroende.
Det sägs att Göteborg sossarna tillsammans LO-distriket
anornade flera arbetsplatsmöten
under valrölrelsen jämfört med LO/SAP i Stockholm arbetarekommun.
Hälsningar
Rustan Rydman
Problemen för socialdemokratin (och vänsterpartiet och miljöpartiet) är nog i huvudsak hemmalagade. Även om det allmänt spridda motståndet mot allt som har med 08 att göra i övriga landet inte gör saken lättare för stockholmspolitikerna.
Skicka en kommentar
<< Home