En Benn igen

Att Gordon Brown efterträder Tony Blair som partiledare för Labour och preminiärminister i Storbritannien är tämligen kassaskåpssäkert. Jag undrar om inte skiftet kommer någon gång runt den 1 maj i år. Då är det precis 10 år sedan Tony Blair vann sin jordskredsseger. Resten är som man brukar säga historia.
Det riktigt intressanta är vem som ska bli vice partiledare och därmed vice premiärminister. John Prescott avgår "med Tony". Prescott har med sin fackliga bakgrund varit en förbindelselänk till Labours arbetarklassrötter.
New Statesman intervjuar kanididaterna till viceposten som förstås placerar sig allt från vänsterkanten till i New labours mer liberala famn. Vem det blir är svårt att säga. Men värt att notera är att Hilary Benn är en av kandidaterna. Han är son till Tony Benn som för 30 år sedan kandiderade till just den posten som vänsterns kandidat, men förlorade knappt. Vänstern hade ju redan tagit hand om partiledarposten i form av den akademiske Michael Foot.
Historiens vingslag. Men om man ska läsa mellan raderna i interjvun är Benn en skugga av sin karismatiske far. Och definitivt inte lika principfast som sin far. Hilary Benn stödde exempelvis kriget mot Irak. Men motsätter sig en militär aktion mot Iran. På det stora hela verkar han inte tycka särskilt mycket om någonting överhuvudtaget. Intervjuarna i New Statesman Martin Bright och John Kampfner visar sitt missmöje över detta. Och sammanfattar hans insatser: "He ha made no enemeies, and caused no offence."
En Benn igen. Och ändå inte. Och han lär inte bli vice partiledare han heller. Men av andra skäl än sin far.