Göran Persson sista dagar i politikens centrum
Göran Persson avgår formellt på lördag som partiledare för socialdemokraterna. Men han har varit tämligen osynlig ända sedan valnederlaget i höstas. Det är redan ett halvår sedan. Arbetet med memoarerna har däremot påbörjats. Rykten förtäljer att avgången runt kommande helg kommer att få rent konungslika proportioner. Vi får väl se. Nästa vecka börjar också den länge omtalade intervjudokumentären i Sveriges Television signerad Erik Fichtelius.
Allt detta illustrerar en allmänt sprid känsla beträffande Göran Perssons ledarskap. Göran Persson var inte partiledare för socialdemokraterna. Socialdemokraterna hade honom som ledare.
Men förmodligen kommer Göran Persson i det långa loppet att värderas på ett litet annat sätt när minnet av allt detta börjar tyna bort. Olof Ruin antydde detta i en artikel på DN-debatt i söndags. Till det objektiva hör att Persson innehade statsministern i tio år, med europeiska mått mätt inte alls illa. Han dominerade också svensk politik under denna period ända fram till att Fredrik Reinfeldt dök upp på scenen. Perioden 1994 fram till 2006 är en av borgerlighetens svagaste perioder någonsin. De borgerliga partierna var egentligen inte i närheten av regeringsmakten under dessa år.
Mycket talar för att Göran Persson sakpolitiskt kommer att skriva in sig i historieböckerna som mannen som sanerade Sveriges ekonomi på 1990-talet och möjligen för att han lyfte fram den gröna dimensionen i socialdemokratin på ett mer sammanhållet sätt. Men att han därefter inte lyckades ladda om socialdemokratin med ny energi. Nu är det lågenergivarning över hela arbetarrörelsen.
Jag hittar en liten broschyr signerad av Göran Persson: "Vingåker våren 2009. Samtal om framtiden", förmodligen utgiven 1999 (det finns inget tryckår i skriften!). Om han plockar fram den i Torp våren 2009 vet jag inte. Då kan han under alla omständigheter läsa att han tio år tidare skrev mycket om att han räddat Sveriges ekonomi och att uppgiften nu var att halvera arbetslösheten. Det var just det.
Allt detta illustrerar en allmänt sprid känsla beträffande Göran Perssons ledarskap. Göran Persson var inte partiledare för socialdemokraterna. Socialdemokraterna hade honom som ledare.
Men förmodligen kommer Göran Persson i det långa loppet att värderas på ett litet annat sätt när minnet av allt detta börjar tyna bort. Olof Ruin antydde detta i en artikel på DN-debatt i söndags. Till det objektiva hör att Persson innehade statsministern i tio år, med europeiska mått mätt inte alls illa. Han dominerade också svensk politik under denna period ända fram till att Fredrik Reinfeldt dök upp på scenen. Perioden 1994 fram till 2006 är en av borgerlighetens svagaste perioder någonsin. De borgerliga partierna var egentligen inte i närheten av regeringsmakten under dessa år.
Mycket talar för att Göran Persson sakpolitiskt kommer att skriva in sig i historieböckerna som mannen som sanerade Sveriges ekonomi på 1990-talet och möjligen för att han lyfte fram den gröna dimensionen i socialdemokratin på ett mer sammanhållet sätt. Men att han därefter inte lyckades ladda om socialdemokratin med ny energi. Nu är det lågenergivarning över hela arbetarrörelsen.
Jag hittar en liten broschyr signerad av Göran Persson: "Vingåker våren 2009. Samtal om framtiden", förmodligen utgiven 1999 (det finns inget tryckår i skriften!). Om han plockar fram den i Torp våren 2009 vet jag inte. Då kan han under alla omständigheter läsa att han tio år tidare skrev mycket om att han räddat Sveriges ekonomi och att uppgiften nu var att halvera arbetslösheten. Det var just det.
posted by Håkan A Bengtsson at 1:08 em
2 Comments:
Hej!
Jag hade svårt att få grepp om Göran Persson dom första åren som partiledare, efterom han inte var speciellt personlig, han bjöd lite på sig själv. Persson var förmodligen väldigt pressad, när de gäller sanering av ekonomien.
Det blåste full storm.
Valrörelsen 1988 präglades mer av pliktkänsla för mig än engagemang. Det var ju som tuffa besparingar som var svårt att försvara inför väljarna. Stockholms arbetare-kommum hade sitt valcentrum vid Danvikstull. En märklig placering, sett i backspegeln.
Göran Persson fick ett genombrott, medverkan i Kristian Luuks tv-program, 1999. Han bjöd på sig själv.
Tage Erlander berättade roliga historier i Hylands hörna, folkkär över natt. "Gubbar och käringar huka er i bänkarna"
Jag såg en bild på Göran Persson, när han var 15-16 gammal, det glittrad i ögonen, en tidning från 1998-99. Tänkte tyst för mig själv den ynglingen har känslor, förmodligen även i vuxen ålder.
Göran Persson har beskrivit sig själv som en känslig buffel.
Jag tror att Göran Persson har litat till sina magkänslor i hög grad. Känslan kommer för intellektet för citera boken känslans intelligens.
Hälsningar
Rustan Rydman
Det är omöjligt att leda ett land och ett parti på det framgångsrika sätt som i Göran Perssons fall utan känsla och intelligens. Problemet är nog att makten har varit alltför koncentrerad kring hans egen person. Vilket skapat ett ökat missmod inom socialdemokratin.
Skicka en kommentar
<< Home