Direktören för det hele

Hittar boken "Chefer från helvetet" av Rosetta Sten på tidskriften Arenas bok. Dom tycker att jag bör ta och läsa den. Kanske en passning till en VD, om än i en "progressiv" och "radikal" miljö.
Sedan går jag och ser Lars von Triers nya film "Direktören för det hele". Efter de senaste stora produktionerna är detta en återgång till det lilla formatet. Den nya filmen påminner till sin karaktär om Idioterna, ett litet mästerverk på sin tid. Och "Direktören för det hele" har samma energi och dubbeltydighet. Det är en liten pärla, ännu en komedi gjord på vontrierskt maner. Han figurerar själv som speaker och hans spegelbild dyker upp lite då och då. Man ser honom bakom en kamera reflekterad i ett fönster. Filmen har ingen djupare mening säger han inledningsvis. Då är det förmodligen precis tvärtom.
Men allt finns kanske i betraktarens öga. Inget är explicit. Men själv ser jag en karikatyr av dagens företagskultur och kapitalistiska moral. Ägaren till företaget har spelat ett dubbelspel med sina anställda i alla år och hela tiden hänvisat till en imaginär direktör i USA som egentligen bestämmer. "Direktören för det hele." När han nu vill sälja företaget behöver han någon som kan spela direktörens roll inför de penningstinna isländska kapitalisterna som vill köpa företaget. Han anlitar en skådespelare som efter hand tar sin roll på litet för stort allvar. Snart rullas ett komplicerat dubbelspel upp i det lilla företaget som förstås sysslar med IT. Allt ställs på sin spets när lojaliteterna med de anställda å ena sidan och de möjliga försäljningsintäkterna å den andra sidan kolliderar. Men frågan blir till slut: med vem är skådespelaren, konstnären ("direktören") lojal. Med den som betalar? Med medarbetarna (publiken)? Eller med konsten?
Fantastiskt roligt. Underfundigt. Dubbeltydigt. Makes you think.