Agenda 2010+

Efter valet 2006 styrs Sverige av en borgerlig allians. Den politiska scenen har förvandlats, ja den politiska geografin är delvis ny. Håller den socialdemokratiska hegemonin över politiken på att definitivt klinga av? De fyra borgerliga partierna framträder som ett block och håller samman på ett annat sätt än tidigare, åtminstone hittills. De tre förlorande partierna på andra kanten söker sig nu en ny roll.
Dagordningsmakten har därmed förskjutits i vårt land. Arbetsmarknadspolitiken är det tydligaste område som Reinfeldts moderater har prioriterat för att förvandla den ”svenska modellen”. Den hårdare arbetslinjen och en ökad press på de fackliga organisationerna är redskap för att ändra maktbalansen i arbetslivet. Inom skolpolitiken bedriver Jan Björklund någon form av krigföring mot en imaginär ”flumskola”. Ett annat centralt ideologiskt fält.
Eftersom medierna har en strukturell obalans speglas regimskiftet också i makten över dagordningen i medierna. Antalet opinions- och ledarsidor som principiellt stödjer alliansen är ofantligt många fler än de som inte gör det. Kent Asp har också visat att bland de journalister som skriver om ekonomi och politik finns i dag en borgerlig övervikt. Trots alla seglevade myter om medievänsterns kvardröjande dominans.
Allt detta betyder att en opinionsbildande organisation som Arenagruppen har en särskilt viktig uppgift i detta nya politiska läge. Arenagruppen arbetar utifrån radikala och progressiva värderingar. Men vi ska också försöka bidra till kunskaps- och idébildningen för att formulera en radikal agenda inför nästa decennium.
Inom kort startar vår tankesmedja Agora ett viktigt projekt som fått namnet ”Agenda 2010+”. Projektet kommer att belysa olika aspekter som kan utgöra en grundstruktur i framtidens radikala projekt. Det finns en rad olika frågor som det finns skäl att öppet och nyfiket belysa.
• Samarbete.
Den borgerliga alliansen har gjort blockpolitiken mer fast än på mycket länge. Finns förutsättningar för ett mer grundläggande samarbete mellan de tre oppositionspartierna? Vilka är de principiella och kulturella skillnaderna mellan partierna? Var finns dialogen?
• Sverige är ett invandrarland.
12 procent av svenskarna är födda utomlands. Detta är en grundläggande insikt som vi måste bära med oss; Sverige på 2000-talet är förvandlat land. Strategier för att bekämpa diskriminering och utanförskap måste stå högt upp på dagordningen.
• Sverigedemokraterna.
Det främlingsfientliga Sverigedemokraterna står på randen till Sveriges riksdag. Det är dags att kartlägga detta fenomen på djupet och formulera motstrategier inför nästa val. I grunden är det en vit reaktion på det mångkulturella samhället som får näring av ett utbrett politikerförakt.
• Staden.
Oppositionspartierna är svaga i de stora städerna och i synnerhet i Stockholm. Vad beror detta på? Detta förhållande är inte givet. I många europeiska städer dominerar vänstern. Varför inte i Sverige. Det är hög tid för vänstern att bli urban!
• Välfärdspolitiken.
Välfärdspolitiken har traditionellt varit vänsterns hjärtefråga. Samtidigt har välfärdssystemen förvandlats radikalt de senaste decennierna. Den offentliga sektorn har blivit mer individualiserad och konkurrensutsatt, även under socialdemokratiska regeringar. Hur ser strategierna ut bortom den högstämda retoriken?
• Jobben och ekonomin.
Alliansen vann valet på arbetslöshetsfrågan. Det är dags att återerövra denna fråga. Det handlar om att återta borgerlighetens orättmätiga dominans över frågor som rör företagande och entreprenörskap. Ekonomi och arbete ska vara vänsterns hemmaarena.
• Klimatfrågan.
Vår tids ödesfråga kräver politiska strategier för ett globalt ansvarstagande. Borgerligheten har hittills ägnat sig åt förnekande eller allmänt tal om att marknadsekonomin löser problemen (liksom alla andra problem). Men hela detta frågekomplex kräver politik såväl nationellt som internationellt.
• Förnya partiernas arbetsformer.
Partiernas kräftgång måste brytas. De måste bli friare associationer av medborgare som intresserar sig för samhällsfrågor. Öppnare möten och verksamhetsformer kan vara ett inslag.
• Internationalismen.
Förra valrörelsen var i huvudsak nationell. Detta gynnade alliansen. Vänstern har tappat sitt internationalistiska arv. Vänsterpartiet och miljöpartiet har hakat upp sig på motståndet mot EU. Socialdemokratin glömt arvet från Olof Palme.
• Makten över dagordningen.
Övergripande rör allt detta kampen om dagordningen, om kunskaps-, idé och opinionsbildning. Den måste bygga på intresse och nyfikenhet för nya kunskaper och erfarenheter. Den som redan tror att han eller hon vet allting kommer aldrig att kunna lära sig något. Det gäller särskilt partier som befinner sig i opposition.
Detta är några av de frågor som vi kommer att beröra i ”Agenda 2010+”. Projektet kommer att sätta sin prägel på Arenagruppen under de kommande åren, inte minst tankesmedjan Agora som under dess chef Anna Thoursie driver och samordnar projektet.
Välkommen att delta i detta viktiga arbete!