Uppochnervändavärlden

Häromveckan tog Arbetslivsinstitutet ner skylten. Vilket skedde vid ett litet symboliskt evenemang. Institutets siste generaldirektör Mikael Sjöberg höll tal. De forna medarbetarna var där. En epok var över. Den började med 1970-talets intresse för arbetets innehåll och slutade med den borgerliga arbetslinjen.
Man kan säkert ha synpunkter på ett eller annat vad gäller Arbetslivsinstitutet. Men i stället för att ge dess chef nya direktiv så blev det nedläggning på blankt papper. Formellt är argumentet att forskning bör ske på universitet och högskolor och inte i statliga verk. Ett argument man kan ha respekt för. Men detta är förstås bara ett svepskäl. Vilket alla inser. En rad andra statliga ämbetsverk sysslar med forskning. Men dessa får bli kvar. Den verkliga orsaken är att den borgerliga regeringen fann Arbetslivsinstitutets forskning misshaglig, sysslade med saker och ting som inte passar in i bilden av den moderata arbetslinjen och det nya arbetarpartiet.
Om detta bildar skola så är det förstås en smula oroande. Ska en eventuell ny vänstermajoritet efter nästa val bestämma sig för att lägga ner några verksamheter som vänstern uppfattar vara särskilt präglade av borgerliga värderingar? Är inte många nationalekonomiska institutioner ganska nyliberalt besmittade? I så fall befinner vi oss på ett sluttande plan.
Denna borgerliga militans vad gäller ett enskilt forskningsinstitut som rör arbetslivet är emellertid inte helt förvånande. Trots den mjuka retorik som präglar alliansen är det under denna yta fråga om den avgörande makten över dagordningen.
Arbetslivsinstitutet tillkom som ett resultat av 1970-talets intresse för frågor som gällde innehållet i själva arbetet, arbetsorganisation och arbetsmiljö. Med mera. Det var förstås i hög grad de fackliga organisationerna som drev på för att lyfta fram dessa frågor. Arbetslivsinstitutet har sedan dess varit ett kunskapscenter för arbetslivsfrågor i vid bemärkelse. Det har förvisso också varit fackets, arbetarrörelsens och socialdemokratins hemmaarena. Även om folkpartiet en gång i tiden gick i bräschen för frågor som gällde företagsdemokrati. Det var länge sedan, ett antal partiledare har passerat genom det nyliberala nålsögat sedan dess. Varje gång har det socialliberala arvet tunnats ut.
I Alliansens världsbild är allt detta förlegat. Det tillhör historien. Deras arbetslinje har en mer strikt nationalekonomisk utgångspunkt. Arbetsutbudet ska befrämjas. A-kasseersättningen sänkas. Avgifterna till a-kassan höjas. Inget skatteavdrag. Traditionella AMS-åtgärder betraktas som lulllull. Det är de strikta ekonomiska incitamenten som gäller, som driver den ekonomiska utvecklingen i ensamt majestät mot en bättre värld. Vilket i slutändan kommer att leda till att allt fler kommer i jobb.
Det är alltså inte svårt att se de ideologiska skälen till att Alliansen lägger ner Arbetslivsinstitutet. Nedläggningen är en del i en ideologisk offensiv för att erövra hegemoni inom ett område som tidigare dominerats av vänstern. Ett annat centralt hegemonifält är skolan. Det är också skälen till att alliansen på dessa punkter är så pass hänsynslös, trots den nya mjuka profilen och retoriken i andra sammanhang.
På den borgerliga kanten finns i dag en rad olika tankesmedjor med stöd av näringslivet och enskilda företag. Där finns förstås SNS. Men också Institutet för näringslivsforskning under Svenskt Näringsliv. Men även Timbro och Ratio. De har alla förhållandevis stora budgetar.
På den andra kanten finns inte så mycket. Arenagruppen är trots allt ett litet exempel. Vi kommer att göra vad vi kan för att minska obalansen vad gäller tankesmedjor och konkurrensutsätta SNS, Timbro och Institutet för näringslivsforskning.
Men till skillnad från våra konkurrenter på den borgerliga kanten är vi i huvudsak inte bidragsfinansierade. Den absoluta lejonparten av Arenagruppens intäkter är rent kommersiella, försäljning av böcker, prenumerationer, kurser, utbildningar och studieresor och liknande. Vi lever helt enkelt mer på marknaden än de borgerliga tankesmedjorna. Vilket inte riktigt stämmer med den ideologi dessa tankesmedjor är satta att torgföra.
Inte så förvånande när allt kommer omkring. Mycket är upp och ner i den borgerliga föreställningsvärlden. Inte minst argumenten för att lägga ner Arbetslivsinstitutet.