Reinfeldts klimatstrategi
Vad ligger bakom Fredrik Reinfeldts nyväckta intresse för klimatfrågorna? I valrörelsen försökte han ju göra gällande att klimatet och miljön var en ickefråga. Varför valde han att åka till USA för att missionera i denna fråga? USA och Bush har ju motsatt sig internationella framsteg på miljöområdet.
Jag tror att en medveten strategi ligger inbäddad i allt detta, som är ganska intressant men samtidigt förrädisk.
I en intervju i dag säger Reinfeldt:
"Jag försöker vrida ett helt slutet nationellt synsätt till positiva val inom ramen för internationell samverkan. Det uppfattar jag inte att någon annan jobbat med innan jag satte klorna i frågan. Här plöjer jag fungfrulig mark."
Detta är väl närmast att betrakta som en allvarlig historieförfalskning. Och som en oförskämdhet mot exempelvis dåvarande miljöminister Kjell Larsson som under perioden då Sverige höll i ordförandeklubban i EU spelade en viktig roll för uppföljningen av Kyotoprotokollet. Margot Wallström var då ansvarig för miljöfrågorna inom EU-kommissionen. Det är också att spela ner Anna Lindhs och Göran Perssons internationella insatser och engagemang på detta område. (Minns hur Göran Perssons oljekommission hånades av borgerliga ledarsidor före valet!)
Sanningen är ju att moderaterna har motsatt sig den miljöpolitik de nu försöker ta åt sig äran av. De har snarare gett sitt moraliska stöd till USA som konsekvent saboterat "positiva val inom ramen för internationell samverkan". George Bush ratificerade inte det Kyotoprotokoll som Clintonadministrationen hade ställt sig bakom. Skälet var enligt Bush att de amerikanska medborgarna skulle drabbas. Deras ekonomiska väl och ve gick helt enekt före en mer offensiv amerikansk miljöpolitik.
Här finns faktiskt en parallell till Fredrik Reinfeldt. Han hävdade i valrörelsen att det var fel att skuldbelägga enskilda bilister för att de bidrog till en sämre miljö och klimatförändringarna på vår planet. De stora miljöproblemet fanns ju, menade han, på andra ställen i världen, som i Kina där den ekonomiska tillväxten nu är enorm och miljöproblemen växer. Miljön kan bara räddas om dessa länder tar sitt ansvar, var andemeningen. Det var också Bushs budskap när han vägrade skriva under det Kyotoprotokoll som EU med kraft och under ledning av Margot Wallström och Kjell Larsson försökte applicera.
Den här tanken är förrädisk. Den bygger på föreställningen av miljöförbättringar i vår del av världen och i vårt lilla land ändå är så små att de inte spelar någon roll. Därför krävs inte så mycket av oss. Men mer av andra. Det kan också vara populärt och valtaktiskt budskap till de svenska (och amerikanska) väljarna: vi här hos oss behöver inte ändra våra levnadsvillkor så mycket. Sanningen är ju att Sverige är en del av den industriella värld som sammantaget har skapat klimatförändringarna. Bara genom ett gemensamt internationellt ansvarstagande i alla länder kan vi åtgärda miljöproblemen. Bara om vi själva är en del av lösningen kan vi med moralen på vår sida ställa krav på andra länder.
Så talet om "vrida ett helt slutet nationellt synsätt till positiva val inom ramen för internationellt samverkan", må vara en smart taktisk manöver. Men det är också att även fortsättningsvis fly det ansvar moderaterna tidigare inte tagit.
Jag tror att en medveten strategi ligger inbäddad i allt detta, som är ganska intressant men samtidigt förrädisk.
I en intervju i dag säger Reinfeldt:
"Jag försöker vrida ett helt slutet nationellt synsätt till positiva val inom ramen för internationell samverkan. Det uppfattar jag inte att någon annan jobbat med innan jag satte klorna i frågan. Här plöjer jag fungfrulig mark."
Detta är väl närmast att betrakta som en allvarlig historieförfalskning. Och som en oförskämdhet mot exempelvis dåvarande miljöminister Kjell Larsson som under perioden då Sverige höll i ordförandeklubban i EU spelade en viktig roll för uppföljningen av Kyotoprotokollet. Margot Wallström var då ansvarig för miljöfrågorna inom EU-kommissionen. Det är också att spela ner Anna Lindhs och Göran Perssons internationella insatser och engagemang på detta område. (Minns hur Göran Perssons oljekommission hånades av borgerliga ledarsidor före valet!)
Sanningen är ju att moderaterna har motsatt sig den miljöpolitik de nu försöker ta åt sig äran av. De har snarare gett sitt moraliska stöd till USA som konsekvent saboterat "positiva val inom ramen för internationell samverkan". George Bush ratificerade inte det Kyotoprotokoll som Clintonadministrationen hade ställt sig bakom. Skälet var enligt Bush att de amerikanska medborgarna skulle drabbas. Deras ekonomiska väl och ve gick helt enekt före en mer offensiv amerikansk miljöpolitik.
Här finns faktiskt en parallell till Fredrik Reinfeldt. Han hävdade i valrörelsen att det var fel att skuldbelägga enskilda bilister för att de bidrog till en sämre miljö och klimatförändringarna på vår planet. De stora miljöproblemet fanns ju, menade han, på andra ställen i världen, som i Kina där den ekonomiska tillväxten nu är enorm och miljöproblemen växer. Miljön kan bara räddas om dessa länder tar sitt ansvar, var andemeningen. Det var också Bushs budskap när han vägrade skriva under det Kyotoprotokoll som EU med kraft och under ledning av Margot Wallström och Kjell Larsson försökte applicera.
Den här tanken är förrädisk. Den bygger på föreställningen av miljöförbättringar i vår del av världen och i vårt lilla land ändå är så små att de inte spelar någon roll. Därför krävs inte så mycket av oss. Men mer av andra. Det kan också vara populärt och valtaktiskt budskap till de svenska (och amerikanska) väljarna: vi här hos oss behöver inte ändra våra levnadsvillkor så mycket. Sanningen är ju att Sverige är en del av den industriella värld som sammantaget har skapat klimatförändringarna. Bara genom ett gemensamt internationellt ansvarstagande i alla länder kan vi åtgärda miljöproblemen. Bara om vi själva är en del av lösningen kan vi med moralen på vår sida ställa krav på andra länder.
Så talet om "vrida ett helt slutet nationellt synsätt till positiva val inom ramen för internationellt samverkan", må vara en smart taktisk manöver. Men det är också att även fortsättningsvis fly det ansvar moderaterna tidigare inte tagit.
posted by Håkan A Bengtsson at 1:22 em
3 Comments:
Det verkar som om reinfelt försöker plocka politiska poäng av det här med klimatfrågan. Alla vet ju att han saknat noll intresse i frågan tidigare så detta utspel är lätt att tolka som ett sätt för honom att göra sig ett namn som miljömissionär istället för att ta konflikter. Att ta upp Irakfrågan med Bush hade han aldrig vågat. Klimatet är en snällare fråga. Han är feg, herr reinfelt och väljer säkra kort. Frågan är om det är miljön han värnar om eller hans egen image.Hans nyvunna miljöintresse är inte trovärdigt då han tidigare motarbetat alla de förslag som miljörörelsen kämpat för i årtionden.
Har läst om hur Anders Wijkman blev mobbad ut ur moderaterna för sitt miljöintresse. Moderaternas miljöpolitik har alltid tidigare ekat tomt och innehållelöst! Håller verkligen med att Reinfeldts plödsliga intresse klimatfrågor när tidningarna börjar skriva är troligen ett bedrägligt falskspel!!
Ja, det ska bli intressant om den borgerliga regeringen kommer att fortsätta att försöka hålla allmänna vällovliga möten utan förpliktelser. Att gå från ord till handling på detta område är en helt annan sak.
Skicka en kommentar
<< Home