Franska vänsterns tunga förlust

Ségolène Royal erkände valförlusten en minut över åtta igår kväll. Hon fick 47 procent. Sarkozy 53. Samtidigt var hennes budskap uppenbart för alla. Hon vill fortfarande spela en central roll inom socialistpartiet framöver. Inställd på en revansch. Det kommer fler presidentval. Hennes motståndare inom socialistpartiet slipar nu på knivarna och en hård maktkamp mellan olika intressen lär vänta. Royal står nog egentligen ganska nära högerfalangen inom partiet. Försökte först framställa sig som en fransk Blair. Men många av de ledande (männen) på den kanten tycker att hon smugit sig förbi dem till makten och stulit den ledande positionen inom socialistpartiet. Det är nog ett skäl till att hon tvingades luta sig mer mot vänstern under sin kampanj. Det var också strategiskt nödvändigt i det korta perspektivet. Den allmänna uppfattningen är att Jospin 2002 släppte vänsterkanten och placerade sig för mycket i mitten och därigenom inte lyckades ta sig vidare till andra omgången. En katastrof förstås. Socialistpartiet var i chock. I stället gick ju Le Pen vidare till andra omgången.
I jämförelse med Jospin är ju Royals resultat inte så illa egentligen. Nu var socialistpartiets kandidat åter med i andra valomgången, även om hon aldrig riktigt tog chansen att utmana Sarkozy. Men kom ihåg att 1995 fick socialisternas Jospin 47,36 av rösterna. Och 2002 fick han bara 16,18 procent av rösterna. Mitterand ställde upp två gånger innan han slutligen erövrade presidentposten 2001. 1965 fick han 44,8 procent i andra valomgången mot de Gaulle. 1974 förlorade han med 49,19 procent av rösterna trots att Mitterand hade fått överlägset flest röster i den första valomgången.
Men matematik och historiska paralleller är en sak. Den franska socialistpartiet är i dag djupt splittrat mellan en "socialistisk" gren som förvaltar arvet från den latinska vänstertraditionen och den franska statsocialismen. På den andra kanten har vi "socialdemokraterna" som snarare sneglar mot Skandinavien och som hoppas att vinna över den politiska mitten och socialliberalerna i en bredare vänsterallians i framtiden. Ségolène Royal ska inte räknas ut. Men många inom socialistpartiet vill nu förpassa henne till det stora historiska galleriet över välmenande men misslyckade socialistiska presidentkandidater. Arenagruppen genomförde en studieresa till Frankrike i samband med den första valomgången. Det var påfallande hur många socialister som uttryckte misstro mot henne. Om det beror på att hon är kvinna, hennes ledaregenskaper eller hennes politik var något oklart. Men när allt kommer omkring var det mest män.