onsdag, april 18, 2007

Konsumtionens politik

Det började med en väska. Susanne Ljung gjorde ett radioinslag om en handväska i sjuttiotusenkronorsklassen. Och att den ändå bara skulle bli liggande i garderoben. Sedan skrev Nina Björk en artikel om att hon vantrivdes i konsumismens värld. Den lite slitna lampan därhemma skulle nog inte bytas ut. Köksrenoveringen var inställd. Hon kände sig rentav som en bättre människa då.
Ja, vi fick en konsumtionsdebatt eller om det var en väskdebatt. Andra har den senaste tiden utforskat detta kulturella fält där den överdådiga konsumtionen av lyxartiklar dominerar livet och existensen. Som Sisela Lindblom i hennes nya roman ”De skamlösa” och i Johan Klings uppmärksammade film ”Darling”. Människor med mycket pengar. I mängder av affärer. Köper massor med varor. Dyra prylar.
1970-talets asketiska vänster tycks vara en främmande företeelse i dag. Eller är det ändå detta ideal som spökar? Eller rör det sig om den kulturella elitens konservativa förakt för de obildades (oavsett om de har mycket pengar eller inte) låga materiella behov och intressen?
Jag vill formulera frågan så här: Är det bara fråga om våra individuella konsumtionsmönster eller finns ett större politiskt mönster? Jag vill gärna tro det senare.
Förvisso lever vi allt mer i en shoppingkultur som matchas av en enorm kommersiell uppbackning i media. Det räcker att bläddra i några av kvällstidningarnas bilagor för att få en sig en rejäl dos av köprekommendationer. Reklamen i radio och TV (minns ni att det fanns en reklamfri tid?) ska vi bara inte tala om. Skapar en kultur och ett förhållningssätt. Särskilt tydligt är detta i våra större städer. De kommersiella ytorna breder ut sig i city, intar allt fler av husens fasader.
En viktig aspekt på allt detta är ekonomisk. Vi har haft en lång period av ökande reallöner och låga räntor vilket ökat konsumtionsutrymmet år för år, särskilt i över- och medelklassen. Det har varit tio år av skördetid för den privata konsumtionen. Efter 1970-talets kriser var det länge sämre tider och mycket inflationsluft i lönekuverten. Och nu är vi mitt uppe i en högkonjunktur som finansminister Borg blåser under med omfattande skattesänkningar för dem som har arbete (och åtstramningar för dem som är arbetslösa!).
Det går inte att generellt utfärda en dom över hur enskilda personer väljer att spendera sina pengar. Att moralisera hjälper inte långt och leder snarare tankegångarna fel. Dock bör hela denna utbredning av de kommersiella budskapen i vår omedelbara omvärld kunna kritiseras och diskuteras. Gränssnitten mellan vår värld och reklamens värld är inte självklar. Borde vara resultatet av medvetna politiska beslut.
Framför allt måste ett fördelningsperspektiv tas med i beräkningen. Hur fördelar vi våra resurser mellan olika grupper och klasser? Faktum är ju att klyftorna har ökat under flera decennier. Den borgerliga regeringens nya arbetsmarknadspolitik kommer att spä på dem ytterligare. Detta är den stora sprängfrågan. I konsumtionskritiken ligger också en underliggande skepsis mot tillväxten i sig. Men tillväxten har varit och är den viktigaste drivkraften för att minska fattigdom och höja de låga lönerna. Det gäller Sverige och det gäller i hela världen i dag. En annan fördelningsaspekt gäller balansen mellan privat och offentlig konsumtion. De skinande glaspalatsen i Stockholms innerstad kontrasterar på ett skandalöst sätt mot nedgångna skolor och eftersatta offentliga miljöer. Det är hög tid att återigen diskutera hur vi mycket vi ska avsätta till offentliga investeringar.
På ett område har kritiken mot konsumtionen en stor sprängkraft och kan sägas vara särskilt problematisk. Den handlar om att den är ett hot miljön och driver på klimatförändringarna. Det är en allvarlig invändning. En mer medveten konsumtion och miljöanpassad tillväxt i vår del av världen är en långsiktig överlevnadsfråga för hela vår planet. Här kan vi driva opinion för en miljömedveten konsumtion och exempelvis rättvisemärkning för rimliga arbetsvillkor runt om i världen. Framför allt måste vi politisk driva på för en miljöanpassad produktion, opinionsbilda för en medveten konsumtion och bygga långsiktigt hållbara transportsystem.
Vi människor kommer alltid att sträva efter att förbättra våra livsbetingelser på olika sätt. Det kan gälla sådant som att renovera huset och lägenheten – eller att köpa nya kläder när ekonomin tillåter. Detta är inget fult, snarare en sund mänsklig drivkraft. Men i ett samhällsklimat med ökade klyftor blir detta allt mer ett politiskt och moraliskt dilemma. Och om politikerna misslyckas att formulera långsiktiga miljöpolitiska strategier förstör vår konsumtion i dag i längden för kommande generationer, hotar den mänskliga överlevnaden här på moder Jord. Därför är konsumtionen i varje fall inte bara ett privatmoraliskt vägval utan i vidaste mening en politisk fråga.

3 Comments:

Anonymous Fredrik said...

Det handlar väl framförallt om en trötthet över att vi är så oförmögna att göra någonting åt allt det som är fel i dagens värld. Helvetet i Irak å ena sidan och ett samhälle totalt oförmöget att säga nu jävlar räcker det å andra sidan, om man säger så. Istället full fokus på hur våra hem ser ut och vilka kläder vi bär. Eller?

8:10 em  
Anonymous Anonym said...

Hej!

Jag är har blandade känslor när det gäller konsumtionssamhället. eller som sa på 70-talet prylsamhället, slit och släng.

Först vill jag lyfta fram några positiva bitar med konsumtionen. IKEAs etablering i Haparanda beräknas skapa cika 1000 arbetstillfällen i regionen, på den svenska sidan. Det motsvarar cirka 100000 jobb i Stockholm.
Hur många anställda har Stockholm stad och Stockholms läns landsting tillsammans? Svar cirka 80000-90000 anställda, totalt.

På den finska sidan beräknas cirka 400-500 jobb skapas med IKEA etablering. Grattis Nordkalotten!

Det sägs att det var (s) kommunal-råd i Haparanda, Bucht som övertalade Ingvar Kamparad att bygga ett möbelvaruhus.

Den negativa sidan med konsumtionen. lite kortfattat.
Att köpa tex kläder, tidningar, möbler och bilar är enligt min mening många gånger att visa klass, eller grupptillhörighet. Prylarna blir markörer explicit eller implicit.

Heminredning och möbler har en stor köp-boom för närvarande,
ett sätt att vända sig inåt mot det privata när det blåser rejält i samhället, tex globalisering. Människor blir mer indivualitiska .
"Mitt hem är min borg".

Varför nämns begreppet solidartiet så sällan i den offentliga debatten? Klyftorna ökar, enligt Rädda Barnen.

Storbankerna som Nordea, SEB, Handelsbanken, Swedbank, vinst 2006 cirka 60-70 miljader. Hur många nyanställningar blir under 2007?

Varför svajar arbetarrörelsen när det gäller konsumtionssamhället avigsidor?


Hälsningar
Rustan Rydman

3:15 em  
Blogger Håkan A Bengtsson said...

När möjligheterna att påverka de stora strukturna i samhället och världen blir det privata valet mer av ett alternativ att visa och gestalta sina politiska preferenser och värderingar. Båda är viktiga.

12:56 em  

Skicka en kommentar

<< Home